Dessa böcker skiljer sig från vad jag brukar läsa och recensera här på bloggen. Jag hade svårt att se mig själv göra en recension på var bok, så istället kom jag på idén att göra ett sorts samlingsinlägg för mina tankar om varje bok. Låter det vettigt? Här är fyra böcker som jag har läst nyligen:
Den här boken bytte jag till mig på bokmässan vid ett bokbord, det fanns inte så många böcker där som lockade mig. Boken är väl varken skönlitterär eller facklitteratur, utan någon sorts blandning. Som jag har förstått det har författaren skrivit en blogg tidigare, och därefter "kompletterat" med en bok.
Boken berättas ur en mammas perspektiv, vars son drabbas av sjukdomen anorexia. I takt med att sonens sätt att se på mat - och livet - förändras även familjens sätt att leva. Mamman berättar hur de kämpar mot sjukdomen, "den onda demonen" som hon kallar den. Jag har egentligen inte speciellt mycket att säga om boken. Den behandlar ett tungt ämne och jag tycker att författaren lyckades beskriva sina känslor och saker som hände på ett intressant sätt. Ibland tyckte jag att det blev lite för talspråkigt, kanske påminde det för mycket om en bloggform? Hur som helst, det är helt enkelt en bok om hur det är att leva med sjukdomen Anorexia i sin närhet.
Jag läste the graphic novel för första boken i Vampire Academy-serien för länge sedan, men jag tror inte att jag skrev någonting om den på bloggen då. Hur som helst, jag var inte så förtjust i första delen, både pga tecknarstilen och att historien kändes så likgiltig. Jag bestämde mig ändå för att läsa tvåan när jag fick se den på biblioteket.
Frostbite Graphic Novel har precis samma tecknarstil som Vampire Academy Graphic Novel, med lite manga-liknande stil på figurerna. Min kompis tyckte att alla karaktärerna liknade varandra, och jag håller med henne. Vad som dock blev mycket bättre i Frostbite Graphic Novel var historien - ja, självklart följer den bokens historia - men här kändes det inte lika likgiltigt som i den första boken. Visst, jag tycker fortfarande att många händelser rushas igenom, men slutet var väldigt fint och påminde mig mycket om hur jag upplevde slutet i den riktiga boken (tårfest!). Jag kommer med all sannolikhet plocka upp Shadow Kiss när den kommer ut i Graphic Novel.
Den här boken plockade jag faktiskt på mig av en slump när jag var på biblioteket. Framsidan får mig att tänka på Carrie av Stephen King. Den här boken handlar om Alena, som börjar på en ny skola efter att hennes bästa vän har tagit livet av sig. Redan första dagen blir hon utsedd till skolans tjejgängs mobboffer. Som tur är har Alena kvar "spöket" av sin vän som hon kan prata med, Josefin vill inte att Alena ska tryckas ner längre av klasskompisar, lärare och killar - men är verkligen Josefin någon som Alena kan lita på?
Jag tycker att den här boken är väldigt snyggt tecknad! Historien var bra den med, fast jag blev aldrig rädd och skrämd på det sättet jag hade trott att jag skulle bli. Vissa av bilderna i slutet dock, yuck. Okej, de var lite skrämmande. Jag har ju inte så många andra seriealbum att jämföra med, men jag tycker ändå att Alena var väldigt bra!
Förra året vann Tomas Tranströmer Nobelpriset i litteratur. Han var en tidigare elev på min skola, och det skulle firas på alla möjliga sätt. I alla ämnen där det på något sätt gick att få in Tranströmer i undervisningen skedde det. Ett Tranströmer-stipendium infördes, och hela skolan verkade ha fått Tranströmer-feber.
Jag har aldrig känt mig särskilt dragen till poesi. Det är ytterst få dikter som faller mig i smaken, jag har hellre hållt mig till skönlitteraturen. Nu när höstterminen började och jag fick syn på Tranströmers dikter igen kunde jag ändå inte låta bli - jag kände mig nästan tvungen att pröva, jag var så nyfiken på vad Tranströmer skrivit!
Vad jag ofta känner när jag läser dikter, inkluderat Trantrömers, är att jag bara läser massa ord - visserligen otroligt fina ord - men jag hittar sällan något sammanhang. Det känns som att jag läser någon fin version av ordbajs. Ungefär. Jag har svårt att tolka dikterna, att förstå dem. Ett par tycker jag mycket om, men det känns mest som att jag återigen har bevisat för mig själv att dikter inte är något för mig - inte än på ett tag i alla fall.
Har ni läst eller vill läsa några av de här böckerna?
3 kommentarer:
Tranströmers har ju varit en som stått på läslistan sedan han vann Nobelpriset (för jag har inte koll på poesi om de inte omnämns i stora sammanhang), men precis som du har jag sällan känt mig dragen till dikter. För ja - det känns som ordsamlingar om fina ord. Som man tydligen sedan kan/ska få tolka fritt och beroende på HUR man förstår de är dikterna olika djupa.
På senare år har jag dock blivit mer nyfiken. Fick "tips" om att bara läsa, samma dikt kanske flera gånger, och då inte heller ha överanalyseringshjärnan igång. Fast jag tror det skiljer sig från person till person vad gäller tillvägagångssätt - i mitt fall har jag uppskattat vissa dikter som mest just för att jag analyserat länge.
Och det här gick helt bortom vad du frågade. :-) Fast ja - jag vill läsa Dikter och prosa 1954-2004. Någon gång.
Sv: Det är mest bland bokbloggare jag har märkt hypen. Alla har verkligen bestämt sig för att läsa TCV och det känns som att jag är typ den enda som inte vill göra det XD Fast det är nog just det som förstorar hela hypen för mig också, just för att jag är en åskådare av den.
Jag förstår såklart VARFÖR alla vill läsa den. Som du säger så blir många nyfikna på vad mer Rowling kan göra.
Det är väll alla dessa "TITTAAAA jag har The Casual fricken Vacancy!!!" på Twitter som har fått mig att tänka att det förväntas av mig också. X) Men då är det egentligen bara jag som är bitter eller nått, haha. Klart man ska få vara taggad för en bok liksom! ^^
Anna, vad roligt att du har läst min boka och recenserar den här. Min önskan är ju att dela med mig av vår svåra tid för att kanske hjälpa någon annan att förstå. D får jättegärna recensera även på min sajt om du har lust. http://agnetabrundin.se/ Agneta Brundin,författare till boken Anorexia - En ovälkommen gäst.
Skicka en kommentar