Naiv. Super. - Erlend Loe

Titel: Naiv. Super.
Serie: -
Författare: Erlend Loe
Sidor: 223
År: 1996

När brodern slår honom i krocket tycks ingenting längre som förut. Framtidsutsikterna mörknar betänkligt - kommer allt att gå bra till slut? - och han måste börja söka sammanhangen på nytt.

Han grubblar. Både över tiden, som han har problem med, och rummet, som han inte har problem med.

Han köper en bultbräda och en röd boll och reser till New York. För att få perspektiv. Han vet att det finns saker att tro på. Trots allt.

Jag kan börja med att säga att det här är en bok lååångt borta från min "comfort-zone". Det vill säga, jag brukar sällan läsa såna här typer av böcker. Naiv. Super. är en vuxenbok som handlar om att finna ett sammanhang med livet, om att ha en kris i 25-årsåldern.

Huvudpersonen, en man vi aldrig får veta namnet på (Gargoylen-vibbar!), bryter ihop i början av boken då han spelar krocket mot sin storebror och förlorar. Storebrodern har stora framgångar i livet, medan huvudpersonen fortfarande letar efter sammanhang i sitt liv.

Vi får ta del av hans tankar om tid och rum (håhå, jag älskade matte- och vetenskapsdelarna, för jag är en mattenörd!) och hans funderingar när han träffar olika personer. Brodern lockar med honom till New York, för han behöver se nya miljöer och få ett nytt perspektiv på livet. Det är ungefär det som boken handlar om.

Jag upplever den här boken som en blandning mellan Den besynnerliga händelsen med hunden om natten, The Perks of Being a Wallflower och The Catcher in the Rye. Huvudpersonen i Naiv. Super. har samma autistiska beteende som Christopher och Charlie, och bokens handling är lite lik det som Holden råkar ut för.

Dock föll Naiv. Super. inte alls mig i smaken på samma sätt som de tre ovannämnda böckerna. Framför allt är det avsaknaden om handling. Förutom vetenskapsdelarna så var den väldigt tråkig faktiskt. Det är ingenting som jag kommer att komma ihåg från den här boken, förutom bultbrädan. Kanske jag är för ung och oerfaren eller helt enkelt fel målgrupp för att förstå meningen med den här boken? Det är ju trots allt en modern norsk klassiker, så den är omtyckt. Något speciellt är det med den. Och ja! Det kunde jag känna. Att den hade något. Det var bara det att jag inte tyckte att det var kul att läsa den. Kanske riktar den sig mer till vuxna och folk som kan känna igen sig i 25-årskrisen.