Mitt klimatkatastrofala liv - Saci Lloyd

Titel: Mitt klimatkatastrofala liv
Originaltitel: Carbon Diaries 2015
Serie: Carbon Diaries #1
Sidor: 333
År: 2008 (sv. 2012)

Andra delar i serien:
Carbon Diaries 2015 (Mitt klimatkatastrofala liv)
Carbon Diaries 2017 (ännu ej på svenska)

Det är år 2015, en tid då global uppvärmning har börjat ödelägga miljön. Som svar blir Storbritannien det första land att genomföra kol-ransoneringar - en välmenad plan men som går tragiskt snett.

När hennes kol-betalkort kommer med posten, försöker sextonåriga Laura bara klara av sina tentor, hantera sitt ecopunk-band, och fånga uppmärksamheten av hennes underbara klasskamrat Ravi. Men när ett flertal naturkatastrofer slår landet och Lauras föräldrar rör sig mot en skilsmässa spinner hennes värld ur kontroll. En allvarlig torka skapar stora bränder och livsfarliga kravaller; sedan slår en orkan av högsta graden London. Med ett beräknat dödsantal närmare tusen, ett dödsantal bara stiger och stiger, måste Laura och hennes familj möta det otänkbara när hennes äldre syster klänger sig fast vid livet.

Det enda jag visste om den här boken var att den skulle utspela sig i framtiden, och att den skulle handla om miljöförstöring. Jag har faktiskt läst väldigt få (om ens några?) dystopier med miljö som huvudorsak, så jag var väldigt nyfiken på hur Lauras värld skulle se ut.

Jag tycker att författaren har skapat en intressant värld. Men att detta skulle ske om tre år? Knappast. Möjligtvis om tjugo, trettio år. Som beskrivningen säger får varje medborgare ett koldioxid-kort med ett antal poäng. Varje sak som man vill göra kostar poäng, till exempel sitta vid datorn, ta en dusch, åka bil, resa någonstans eller lyssna på stereon. Överskrider man sin dagliga ranson av koldioxidpoäng kan man bli straffad, och straffen för att bryta mot ransoneringarna är hårda.

Jag hade problem, mest i början, med trovärdigheten i flera saker. Bland annat minns jag att det någonstans i början stod att hela Italien hade blivit av med strömmen, men att det senare visade sig bero på att ett träd hade ramlat över en elledning. Förlåt, ett träd? Ett? Och det orsakade ett helt land utan ström? 2015?

Angående karaktärerna då. Jag hade svårt att få grepp om dem. Huvudpersonen Laura kunde jag ibland relatera till. Hon var inte sådär super-rebellisk eller super-extrem, utan hon var lite mitt-emellan. Hon tyckte att ransoneringarna var jobbiga, trots att hon förstod att de var till gott syfte. Hon försökte koncentrera sig på sina studier, trots att det var så mycket som pågick runt omkring henne. Hela hennes tillvaro var rätt så uppochner, kan man lätt säga. Dock fanns det ibland tillfällen då jag inte klarade av henne. Karaktärer som avfärdar en annan karaktärs beteende med "den där personen har inte fått tillräckligt mycket sex, det är därför hon beter sig sådär" lockar mig inte särskilt mycket. Det var bara irriterande.

Mer konstiga karaktärer, kan vi bara nämna pappan som byter bort familjens bil mot en gris och en skottkärra? Mamman som går med i någonting som liknar en sekt? Dottern som snor koldioxidpoäng? Grannen som ordnar dejtingsajter? Familjen som ska finna sina inre vargar? Den här boken var så otroligt knäpp flera gånger! Jag kunde inte sluta skratta, och då skrattade jag mest åt handlingen som i vissa kapitel var sååå utflippad. Jag fattar fortfarande inte det där med de inre vargarna.

Mitt största problem med den här boken, anledningen till att jag inte tyckte så mycket om den, var att jag aldrig blev engagerad i den. Jag läste om regimen som tappade kontroll, splittrade familjer och en kontinent i kaos. Ändå kändes det som att jag inte brydde mig överhuvudtaget om vad som hände Laura. Jag fick aldrig den där känslan av att vara djupt inne i en historia. Och det var nog där boken föll ganska platt för mig.

Den har mycket potential, och ett intressant koncept - men eftersom den misslyckades med att locka mig som läsare blev jag inte imponerad.