Serie: Gallagher Girls #1
Författare: Ally Carter
Sidor: 308
År: 2006
Andra delar i serien:
1. I'd Tell You I Love You, But Then I'd Have To Kill You
2. Cross My Heart & Hope To Spy
3. Don't Judge A Girl By Her Cover
4. Only The Good Spy Young
5. Out of Sight, Out of Time
6. [Icke namngiven]
"Do you ever feel invisible? I know I do - just call me Cammie the Chameleon. But at my school, that's seen as cool. Why? Because Gallagher Academy might say it's for geniuses, but it's really a school for spies."
Cammie Morgan might be capable of killing a man in seven different ways, but she's about to begin her most dangerous mission yet: falling in love.
Gallagher Girls är Ally Carters första ungdomsbokserie, och hon har även skrivit serien Heist Society. Hennes idéer med spioner och tjuvar väckte min uppmärksamhet, för jag längtade efter att få läsa om någon ny spännande miljö. Där blev jag dock lite besviken, eftersom I'd Tell You I Love You, But Then I'd Have To Kill You egentligen inte har så mycket spion-tema i sig.
Bokens huvudkaraktär heter Cammie "the Chameleon", hon är dottern till rektorn på Gallagherakademin för smarta flickor. Genom boken får vi se henne utvecklas när hon lär känna townien Josh, då hon helst önskar att hon var en helt vanlig tjej istället för en av tjejerna på "snobbskolan". Kärlek är något nytt för Cammie, och tillsammans med sina vänner genomför de operation lära-känna-Josh, men hur länge lyckas Cammie egentligen hålla sin identitet gömd som en riktig spion?
Jag tycker att Cammies berättarröst är härligt sarkastisk, och hela boken i sig är väldigt rolig. Jag hade svårt för att ta de mer seriösa delarna på allvar, och på den fronten påminner boken mig väldigt mycket om serien Hex Hall av Rachel Hawkins. Jag hade tyckt om fler dimensioner, att boken var rolig men också sorglig och spännande till exempel.
Framför allt tror jag att det var bristen på dramaturgik som fick mig att tappa intresset efter ungefär halva boken. Introduktionen var bra, de första kapitlena var roliga och jag tyckte om karaktärerna som fanns i Cammies omgivning. Sedan läste jag på. 50 sidor. 100 sidor. 200 sidor. När skulle det bli spännande? Det blev det aldrig. Eller jo! På ett ställe, i ungefär en halv sida där jag trodde att huvudpersonen höll på att hamna i knipa, men så var det inte alls så. Slutet var tråkigt. Jag tycker om historier där handlingen hela tiden trappas upp, och jag vill inte lämnas undrande ifall någon har rivit ut de sista kapitlena ur min bok. Vart tog slutklämmen vägen?
Boken var rolig, det var den. Karaktärerna helt okej de med. Handlingen? Inte särskilt intressant. Jag hade förmodligen för höga förväntningar inför den här boken, som inte uppfylldes. Men det känns ändå som att serien har potential att bli mer spännande, så därför läser jag gärna nästa bok också!
5 kommentarer:
Den här serien verkar väldigt mysig, synd att du inte tyckte den var spännande :( Jag får läsa den när jag är i behov av något lättsamt och roligt :)
Jag tyckte ungefär likadant om boken. Det kändes som att det skulle kunna bli väldigt bra och man väntade på något som aldrig hände.
Du måste fortsätta läsa serien! Den blir så mycket bättre sen! :D
Vad är det hon håller i händerna? Det ser ut som okokt spagetti! :P
De flesta verkar tycka att serien tar sig mer och mer för varje bok, så man får väl hoppas det stämmer:)
Skicka en kommentar