En sån där vidrig bok där mamman dör - Sonya Sones

Titel: En sån där vidrig bok där mamman dör
Originaltitel: One of those hideous books where the mother dies
Författare: Sonya Sones
Serie: -
Sidor: 318
År: 2004

Det här är den vidriga berättelsen om när min mamma dör och jag tvingas flytta femhundra mil bort från min underbara pojkvän Ray för att bo i Los Angeles med min pappa, som jag aldrig har träffat eftersom han är ett sånt as som skilde sig från min mamma innan jag ens var född.

Alla älskar min pappa.

Alla utom jag.

Jag heter Ruby.
Den här boken handlar om mig.

Jag har hört mycket gott om Sonya Sones i den svenska bokbloggarsfären det senaste året, men själv har jag inte varit så intresserad av hennes böcker Vad mina vänner inte vet och Vad min flickvän inte vet. Men när jag får höra den här titeln kan jag ju inte låta bli att bli lite nyfiken. Inte var det någon vidrig bok heller...

Boken är skriven på "vers", och direkt när jag fick höra det kom jag att tänka på lyrik och poesi, som jag själv inte tyckte så mycket om - men det här är helt annorlunda, det är inte alls som det som jag kopplar till poesi. Jag uppfattar det som ett helt vanligt språk, bara att Sones har delat upp meningarna i olika rader för att skapa effekter på olika sätt. Se bara till beskrivningen, redan där använder hon sig av radbrytningar på olika sätt. I boken finns det mycket fler exempel.

... och det var just språket och verserna som fick mig att älska den här boken. Sonya Sones har gett sin huvudkaraktär Ruby en otroligt dryg och sarkastisk ton när hon får berätta om sitt liv som drastiskt förändras när hennes mamma dör. Det här är en sån bok som bokstavligt talat kunde få mig att skratta högt, för Ruby berättar så roligt.

Historien själv är inget speciellt. Den är faktiskt ganska klyschig - Rubys mamma dör, hon har inga släktingar hemma i Boston som kan ta emot henne, och hon tvingas därför flytta till sin pappa som bor lång borta på västkusten - en pappa som hon aldrig har träffat, och som dessutom är en filmstjärna i Hollywood. Trots klyschorna är det här en typisk bok jag älskar att läsa på somrarna. Den är så enkel och mysig, och det fina språket ger den en extra dimension. Verkligen, jag rekommenderar den varmt.