Den absolut sanna historien ... - Sherman Alexie

Titel: Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian
Originalets titel: The Absolute True Diary of a Part-Time Indian
Serie: -
Författare: Sherman Alexie
Sidor: 237
År: 2007

Junior är den nördigaste indianen i hela Spokanereservatet. Han läspar, stammar och sitter helst hemma och ritar serier.

Av sin lärare får han rådet att ta sig från reservatet så fort han kan. Det enda man lär sig där är hur man ger upp. Trots att alla, även Juniors bästa vän, ser honom som en svikare och förrädare, lyder han rådet och börjar på en helvit medelklasskola. De enda indianerna där är han själv och skolans maskot.

Den här boken ville jag läsa eftersom den står med på många listor över populäraste ungdomsböckerna genom tiderna, och jag ville veta vad som gjorde den så bra, hehe. När man läser på baksidetexten känns det inte som någon bok som jag skulle läsa. Den låter den rolig och lite konstig - och det är precis vad den här boken är.

Huvudpersonen Junior får uppleva en helt ny sida av världen när han börjar en medelklassskola för vita utanför reservatet. Inte bara ser han annorlunda ut, han har också andra traditioner, värderingar och levnadssituation - han får flera gånger tampas med att pengarna inte räcker till, till exempel, och det utan att klasskompisarna ska få veta att han är fattig.

Boken är fylld med illustrationer, och de tillsammans med texten gör det hela väldigt roligt. Det var mest små incidenter som jag skrattade åt, och också saker som egentligen var väldigt hemska. Till exempel råkar Junior ut för en olycka och får ett mynt i pannan när han ska spela basket. Eller hans tappra försök att imponera på tjejen Penelope. Det kändes inte som att jag skrattade med Junior, utan åt honom, och det kändes det som att författaren också gjorde. Lite hånade sina karaktärer på ett sätt, det var rätt kul.

Andra viktiga ämnen tas upp, som till exempel vänner som sviker, dödsfall inom familjen, mobbning, andra olyckor o.s.v., men eftersom boken är så överdriven flera gånger var det aldrig så att de här ämnena behandlades särskilt noggrannt, utan de flög med i farten med det roliga. Det var lite konstigt.

Ska jag försöka sammanfatta vad jag tyckte... Det var en rolig bok, en perfekt att ligga och slöläsa om man inte vill anstränga sig. Mer än det? Nej, för mig, inget speciellt.