12 juni 2012

Skynda att älska - Alex Schulman

Titel: Skynda att älska
Författare: Alex Schulman
Serie: -
Sidor: 228
År: 2009

Alex har inte orkat besöka torpet i Värmland sedan hans pappa gick bort. När han till slut återvänder väcks starka minnen till liv, somliga gamla och bekanta, andra nya och helt oväntade. Det blir snart oöverstigligt att hantera och han får  resa hem utan att känna sig så hel som han hoppats.

Med terapeutens hjälp vågar Alex närma sig minnena av sin far, och fram växer en sammansatt bild av den store tv-producenten, kräftkonnässören, livsnjutaren och sjubarnsadern med det stora hjärtat. Men också av tablettmissbruket, dödsångesten, de kraftiga humörsvängningarna och det oåterkalleliga åldrandet med krämpor, accelererande orkeslöhet, och allt vad det gör med en familj.

Efter att ha läst Schulmans andra bok Att vara med henne... hade jag rätt höga förväntningar på Skynda att älska, som enligt många är en av de bästa uppväxtromanerna som finns. Jag blev ju så imponerad över den första boken, och jag fann Skynda att älska till och med ännu bättre.

Det är något med Alex Schulmans språk som jag inte kan förklara. Någonting som gör att jag bara fastnar, bara hamnar där mitt i ögonblicket han vill beskriva. Den känslan är så fin, när språket är så spot-on. Det, och igenkänningsfaktorn är det jag gillade mest med hans förra bok, och det gör jag även här. Inte för att jag egentligen känner igen mig särskilt från författarens liv, men det är ändå så lätt att ta till sig och förstå exakt vilken känsla han vill förmedla.

Med Skynda att älska uppskattade jag historien mer än i Att vara med henne... för historien kändes så ärlig och inte alls lika idyllisk som den förra. Boken var rolig, sorglig, intressant och den väckte flera känslor inom mig. Jag återkommer till språket igen, för att det är just språket som är den här bokens starka sida. Ni måste verkligen prova läsa Skynda att älska för att förstå vad jag menar - men eftersom alla har olika smak på berättarröster och språk kan ändå åsikterna skilja sig från person till person. Hade jag inte tyckt om språket så mycket hade nog inte boken varit en höjdare, men nu...

En fin bok, en bok där jag fastnade för språket, en intressant bok. En fin skildring. Är du nyfiken på att läsa den tycker jag absolut att du ska göra det.

2 kommentarer:

Agnes sa...

Sv: Tack! Kul att du gillade den :D

Olivia sa...

SV: Åh tack för svaret! Haha, jag antar att det var du, fast du kommenterade anonymt? ;)