Yttersta offret - Richelle Mead

Titel: Yttersta offret
Originaltitel: Last Sacrifice
Författare: Richelle Mead
Serie: Del 6 av 6 i serien Vampire Academy
Sidor: 647
Förlag: Bonnier Carlsen
År: 2010 (Svenska 2011)

OBS! DEN HÄR RECENSIONEN INEHÅLLER SPOILERS FÖR DIG SOM INTE HAR LÄST DE TIDIGARE FEM DELARNA I SERIEN!

Drottningen är död och Rose Hathaway sitter fängslad för högförräderi. Hon har två veckor kvar att leva och för första gången i sitt liv är hon riktigt, riktigt rädd. Samtidigt befinner sig Lissa vid hovet i en livsfarlig kamp om tronen.
För att försöka rädda Lissa och bevisa sin egen oskuld måste Rose ta hjälp av både Adrian och Dimitri, de två stora kärlekarna i hennes liv. Och snart ställs Rose inför den tuffaste utmaningen i sitt liv: att tvingas offra det som betyder mest av allt i hela världen...

Så, efter en 650-sidig tegelsten är serien slut. Finite Incantatem. Och den höll ända ut till sista sidan, jag älskade sista boken i sin helhet. Den var vacker och underbar. Jag kommer att sakna Rose, Dimitri och de andra karaktärerna. Men nu lite mer specifikt vad jag tyckte;

Handlingen. Den tog fart redan efter en sida - jag skojar inte! Härifrån var det grym action och spänning ända fram till ... kanske sidan 150, med några kapitel som jag inte gillade alls (miljön), men sedan lämnades den miljön och det blev spänning genom resten av boken. Det var verkligen ett bra berättartempo, så snabbt att man förundras och sitter som på nålar vissa kapitel, men ändå inte känner att detaljer går förlorade. Sen att jag aldrig har varit så förtjust i de små "tjuvtittar" Rose tar till Lissa är väl en grej. Jag antar att de är rätt nödvändiga för handlingen, speciellt för den här boken. Men jag tycker att de är rätt sega ibland. Men annars är det här min favoritserie som har bäst tempo i berättande (förutom Harry Potter som vanligtvis).

Sen miljön. Den här boken skiljde sig från de andra i serien på ett visst sätt, precis som fyran gjorde. Rose är inte längre i säkerhet på skolan eller hovet. Vi får se mycket mer av moroi-strigoi-dhampir-världen i den här boken och det ger ett stort plus. Vissa grejer på hovet som upplevdes genom Lissas ögon var också intressanta.

Karaktärerna är toppen, jag älskar dem alla (nästan). Här faller även berättarjaget in, för det är ju Rose som berättar alla böcker. Jag har inte skrivit så mycket om det förut, men jag gillar verkligen hennes berättarröst. Den är lite speciell, för jag har läst många andra böcker där huvudpersonen försöker förklara och kommentera saker precis som Rose gör, men det blir oftast bara töntigt och orealistiskt. Med Rose blir det tufft och självklart. Jag älskar Dimitri, och i slutet väcktes även mitt intresse för Adrian, vilket gör att jag har övertalat mig själv att jag måste läsa Bloodlines snart.

Och så lite kort om serien Vampire Academy som helhet;
Det här är en annorlunda vampyrserie. Den sticker ut något otroligt, så snälla du som tvivlar i allt det här havet av känslolösa, platta vampyrböcker? Ge Vampire Academy en chans. Ge del två i serien en chans, även om du inte gillar ettan, för serien blir bara så mycket bättre med varje bok.

Jag är så glad att jag gav den lilla rödsvarta boken med flickan som stirrade och alldeles för töntig baksidetext en chans där i april. Serien har varit så otroligt bra och lyckats placera sig på andra plats på min lista över bästa böcker/serier.

Läs dem. Nu.