29 oktober 2016

Lundabokhyllan

Jag bor i Lund sen drygt ett år tillbaka, och nu är jag inne på mitt tredje boende här i staden. I och med resorna till och från Stockholm under sommaren och hösten så har jag tagit fler böcker med mig ner. Och nu börjar det faktiskt likna en riktig bokhylla! Även om majoriteten av mina böcker är kvar hemma i Stockholm. Men jag tänkte i alla fall visa hur min bokhylla här i Lund ser ut nu. För jag själv älskar att spana på andras bokhyllor, så varför inte visa min egna?


Skönlitteratur, kurslitteratur, skrivböcker och kokböcker samsas om utrymmet.


Harry Potter är en självklarhet, de följde med mig ner när jag kom till Lund för första gången. Sedan har jag också tagit över mormors gamla utgåvor av Pippi Långstrump som är så väldigt fina.


Curtis Sittenfeld är en ny favoritförfattare hos mig. Både I en klass för sig och Presidentens hustru tyckte jag mycket om. Jag köpte Ensam i Berlin på second hand i slutet av sommaren, den låter bra. Mina två böcker från Donna Tartt fick också följa med. Jag har inte läst Steglitsan än, men Den hemliga historien var sååå bra. Sen där bredvid står Gösta Berlings saga som jag tyvärr bara har läst halva. Och så har vi hela A Song of Ice and Fire som också följde med ner till Lund för ett år sedan. Vill ha Winds of Winter! Jag läser Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie nu.


Och här är de böcker som jag tog med mig ner senast. Lena Anderssons två böcker var jag nyfiken på, så de tog när mamma hade läst klart dem. Jag tog med mig Liftarens guide till galaxen som jag också gärna vill läsa. Moment 22 som jag köpte på loppis i somras. Och första boken i Sagan om Isfolket som jag halvt har börjat läsa. Jag läser om boken Into the Wild av Jon Krakauer som jag tyckte så mycket om förra vintern. Och bok två och tre i Bloodlines-serien följde också med. Det var så länge sedan jag läste någonting från Vampire Academy och jag blev plötsligt sugen på att läsa om de karaktärerna igen. Sen har jag fått några böcker från Modernista förlag, bland annat Ett veck i tiden och Sedan du försvann. Båda har jag länge velat läsa, så det var kul att få dem!


Eftersom jag har så mycket i skolan läser jag inte på långa vägar lika mycket som jag gjorde för ett par år sedan. Men jag försöker ta mig tid till det ändå, för jag älskar att försvinna in i en annan persons liv bara genom att öppna en bok. Det känns extra magiskt att läsa skönlitteratur när jag i skolan annars läser så mycket kurslitteratur.

21 augusti 2016

Inlåsta - Emma Donoghue

 Jag reste bort till mina släktingar förra veckan, och det blev ganska mycket lästid där. Första dagarna på semestern läste jag Emma Donoghues bok Inlåsta, eller Room, som kanske fler känner den som namn. Boken har nyligen filmatiserats och den har varit ganska hypad, både som bok och film. Huvudkaraktären är femårige Jack, och hela hans värld finns i ett tio kvadratmeter stort rum som han delar med sin mamma. De är inlåsta, det har Jack varit hela livet. Om nätterna kommer Svarte Man och på söndagar kan de önska sig söndagspresenter av honom. Nu när Jack fyllt fem år tycker Mamma att han är mogen nog att få veta mer om världen utanför Rummet och hur de ska lyckas ta sig ut dit, den långa flykten. Bokens handling är alltså baserad på händelserna kring familjen Fritzl och Natascha Kampusch.

Jag lockades av bokens handling och hur den skulle vara berättad av Jack själv, men ganska snart påmindes jag om varför jag ogillar barns berättarröster. Jag tycker att det så himla lätt blir tjatigt och omständigt att läsa med ett barns språk, jag ser liksom inte charmen i det. Det är intressant att försöka förstå hur Jack ser på världen, men jag tycker bara att det blir jobbigt att ha honom som berättarröst. Dessutom tycker jag inte att rösten är trolig i sig, det finns så många partier i boken som är Jacks tankar som inte alls känns som en femåring. Det känns väldigt begränsat, jag hade hellre läst boken utifrån mammans perspektiv. Eller parallellt utifrån flera personers perspektiv, jag tror det hade blivit så intressant om författaren hade lyckats få berättarrösterna realistiska.

Vad gäller själva handlingen så tyckte jag om första delen av boken eftersom den hela tiden drevs framåt, men de sista 200 sidorna var långsamma och bara måttligt intressanta. Jag tyckte också att det saknades något slut liksom, det kändes som att författaren inte visste vart hon ville att handlingen skulle ta väg. Jag rekommenderar den här boken om du vill ha något lättläst och med ett annorlunda koncept, men sänk förväntningarna om du precis som jag bara har läst en massa hyllande recensioner. Så bra tycker jag inte att den var. Jag kan tänka mig att jag kommer att gilla filmen mer, för jag tycker att små barns perspektiv/berättarröster funkar bättre i filmformat än i bok.

28 april 2016

När kurslitteraturen tar över

En dag i höstas väntade jag och två från klassen utanför salen innan en lektion skulle börja, och en av personerna läste en pocketbok. Den andre frågade honom nyfiket vilken bok det var och hur han egentligen hade tid att läsa skönlitterärt mellan all kurslitteratur. Han svarade något i stil med att det var just att varva kursböckerna med någon skönlitteratur som gjorde det lättare att ta till sig kurslitteraturen. Att bara läsa böcker som hade med skolan att göra var omöjligt, det skulle bli alldeles för tungt.

Jag håller verkligen med! Även om jag inte alltid är så bra på det. Jag tycker att det är svårt att på kvällarna plocka upp skönlitteratur när det i andra änden av rummet ligger en hel hög med kursböcker som väntar på att bli lästa inför tentan. Under gymnasiet hade jag aldrig problem med det här. Då läste jag böcker i rasande fart utan att känna att det "snodde" tid från skolarbetet. Men jag tror inte att det har att göra med att skolan har blivit svårare sen gymnasiet. Jag tänker att det såklart har att göra med att programmet som jag läser nu är väldigt lästungt. Att läsa kurslitteraturen är en så himla stor del av det arbete som vi gör. Den här terminen har vi 14 böcker på vår läslista. Tidigare universitetskurser som jag har gått har varit mer åt det naturvetenskapliga och matematiska hållet, och kurslitteraturen var inte alls lika central då som den är nu när jag läser samhällsorienterade ämnen. Och det känns som att så fort jag läser skönlitterärt väljer jag aktivt bort att läsa kurslitteratur.

En lärare frågade mig om jag läste mycket på fritiden, och jag svarade ja, men inte lika ofta nu som förr. Då rådde hon mig att verkligen ta mig tid till fritidsläsning, att det skulle vara bra för att fortsätta utveckla ens språkbruk, men självklart främst för att det är kul, avslappnande och hjälper att inte känna sig helt nedtyngd av all kurslitteratur. Ungefär samma resonemang som han som jag nämnde tidigare hade. Så jag har verkligen försökt börja läsa mer igen och sluta tänka att det känns som att det sker på bekostnad av kurslitteratur.

Hur tänker ni andra som har mycket att läsa i skolan och på universitetet? Läser ni fortfarande skönlitteratur?


4 mars 2016

I dimma

Vet inte om det har varit ovanligt mycket dimma den här våren eller om det helt enkelt är vanligare här i södra Sverige än i Stockholm. Jag älskar i alla fall dimma, det blir så  himla vackert ute. Tyst och lugnt eftersom man liksom går runt och bara ser som en bubbla runt omkring sig. Och sen ser det så magiskt ut också.

Känns som en passande tid för mig att försöka läsa Wuthering Heights (lär dock inte hända på ett tag... men ang. Brontë så ska jag och några vänner se Jane Eyre på teater om några veckor - så kul!)


Snö, frost och dimma = fint


Vägen över kyrkogården såg ut som en tavla en morgon.


Extra fint: åkrar och fält som bara försvinner ut i dimman.


Skogen är vackrast i dimma.


Från i somras när jag landade i Berlin.



Ja, det är faktiskt kul. Och tillfredsställande på något sätt. Och lite surrealistiskt. Förlåt vem du nu är som äger den där stenmuren som jag envisas att möblera om i.


Lite lagom efter alla andra har jag också upptäckt tjusningen i att vända bilder på vattenpölar uppochned. Det ser ju ut som en annan värld där inne i vattnet! Och vi får ett underligt grodperspektiv på det.

OBS detta har inte blivit en väderblogg ;) men medan inspirationen till att skriva om böcker tryter får det bli lite annat random prat.

26 februari 2016

Stadens vårtecken

Jag har sett mina första snödroppar för i år, och i universitetets park finns fullt av vintergäck som nästan ser ut som guldstänk i solen. Det regnar titt som tätt och asfalten blir alldeles gråspräcklig efteråt. Snart sopas gruset undan. En talgoxe sitter alltid ute i trädet vid cykelstället och kvittrar på morgnarna, och igår såg jag två ekorrrar som jagade efter varandra uppför trädstammen. Så fort solen kommer fram blir allt så ljust och vackert och jag vill bara stå med ansiktet mot solen och blunda. Kyrkklockornas melodier ekar över hela staden och det låter som att det kommer från överallt. Jag vet inte om det är möjligt, men ibland känns det nästan som att vinden tar med sig en svag lukt av hav ända hit.

Det har varit fullmåne de senaste kvällarna, och det är så galet vackert hur den skymtar fram mellan det dimmiga molntäcket och gör sällskap med alla stjärnor runt omkring sig. Jag önskar jag var utanför staden och kunde se fler stjärnor. Jag cyklar över kyrkogården när jag ska hem, och där är det alldeles kolsvart om kvällarna. Det är lite kusligt att knappt se mer än några meter framför sig och känna alla gravstenar och statyer torna upp sig på sidorna om allén, men jag kan ändå inte låta bli att bli förtjust i det. Speciellt när månens sken är så starkt att allt blir upplyst i en silverfärgad ton. Det blir liksom magiskt och jag måste stanna och titta mot himlen, upp, upp ut. Jag vill inte sluta titta.


Jag tänkte säga att jag älskar våren, men sen kom jag på att jag ju också älskar sommaren, hösten och vintern. Jag älskar årstiderna och jag är så glad över att bo i ett land med så tydliga årstidsskiftningar. Jag tror jag skulle tycka det var tråkigt att bo på en plats med mer jämnt väder över året.


Och sen var det som att med vårkänslorna så kom också min kreativitet tillbaka? Trots att jag aldrig varit en foto-människa har jag blivit så sugen på att äntligen köpa den där kameran jag har gått och tänkt på så länge, så jag kan komma ut och fota och lära mig hur jag kan bli bättre på det. Jag skapade också en provisorisk liten ateljé igår med skyddspapper över köksbordet och en tom canvastavla i morgonsolen. Åh, som jag älskar att inspirationen till att måla har kommit tillbaka. Jag har saknat det. Att få blanda färg och måla på känsla är något av det bästa jag vet.

Hoppas att våren kommit till er också!

21 februari 2016

Mer svammel om Game of Thrones

PS (jag sätter PS:et här uppe, förlåt alla regler om brevskrivande). Det här inlägget innehåller spoilers för Game of Thrones (fram till slutet på säsong 4).

Den bästa säsongen måste vara säsong 4, jag tror jag tycker det i alla fall? Och ettan såklart. Sista avsnittet på säsong fyra, The Children. Alltså det finns sååå många fantastiska scener i serien som jag inte skulle kunna rangordna (men jag ska försöka göra en lista någon gång), men S04E10 innehåller en av mina favoritscener. Kanske är det den som bär upp hela avsnittet. När Brienne och Pod stöter på Arya och the Hound, den scenen är lika bra hela tiden, trots att jag har sett den säkert femtioelva gånger. Och när Arya lämnar the Hound. Och när Arya rider mot hamnen. Och när Arya blickar ut över skeppets reling mot horisonten. Arya, bara. She’s the best.

Jag har fått ett Game of Thrones-ryck igen. Jag går nu runt och tänker på karaktärerna och storylinen stup i kvarten. Är både sugen på att se om serien och läsa om böckerna. Jag håller, som nämnt några gånger innan här, på att läsa om serien i PoV-ordning, dvs en karaktär åt gången. Just nu är jag på Catelyn, i andra boken. Men jag vill liksom läsa allt samtidigt. Jag vill läsa Sansas kapitel, men också Cerseis kapitel. Jag vill läsa om the Brotherhood without Banners, men också om the Sand Snakes. Jag vill läsa de allra första kapitlena när alla var små och lyckliga, och jag vill läsa de sista kapitlena när alla teorier om vad som kommer att hända härnäst börjar ta form. Jag vill läsa allt på en gång, jag vill bara omsvepas av den där världen. Hur kommer det sig att böcker kan ha en sådan effekt på en? Det måste vara magi, visst?

About Game of Thrones… nu är det alltså konfirmerat att den sjätte säsongen kommer att sändas innan sjätte boken släpps, det vill säga att serien kommer att behandla en massa nytt material som inte finns i bokform än. Jag hade ändå delvis rätt när jag skrev mitt förra inlägg för det verkar ju ha funnits planer på att snabbt få klart sista boken precis innan nya säsongen. Men George Martin klarade inte den deadlinen, han berättar mer i det här blogginlägget. Läs det, det är fint skrivet. Hur som helst har allt detta gjort mig lite kluven till säsong sex. Jag hade så gärna velat uppleva historien från ett läs-perspektiv hellre än att få veta det först från serien. Så en del av mig vill låta bli att se säsongen som kommer nu i april och vänta på att boken kommer istället när Martin är redo. En annan del av mig vill bara veta vad som ska hända nu nu nu och kommer inte att kunna hålla sig när första avsnittet finns tillgängligt. Och dessutom kommer det att bli svårt att undvika spoilers. Så nej, det kommer troligtvis inte hända. Men vi får se.

(Jaaaa jag inser hur sämst mitt resonemang är eftersom en av mina favoritscener ju är show-invented men ja ja :PppPpPPPp Den har ju samma essence som motsvarande scen i boken. Och jag säger inte att show-invented saker nödvändigtvis är dåligt, bara att jag gärna vill se berättelsens större händelseutvecklingar i form av läsning hellre än att se det i serien. Hur känner ni andra om dettta? Jag är nyfiken.)


Just ja, det här är en bokblogg? Just nu läser jag On the Road av Jack Kerouvanerlnqerpnågonting. Skoja, Jack Kerouac. Den är … speciell. Vi lämnar det där helt enkelt.

10 januari 2016

Några TV-serietips


Jessica Jones handlar om en tjej med superkrafter vars hjältekarriär slutade i katastrof när hon blev en fånge hos den onda Kilgrave. Jessica har just lyckats slita sig fri från hans grepp, och hon balanserar ett liv av jobb som privatdetektiv och posttraumatisk stress från det trauma hon var med om. En dag får Jessica ett fall som leder henne in på spår att Kilgrave återigen är i farten, och saker sätts i rullning väldigt snabbt.

Rekommenderar denna till alla som gillar historier om personer med övernaturliga krafter (handuppräckning!!). Främst är det Kilgraves krafter som intresserar mig, och i rollen är David Tennant som gör ett så himla bra jobb. Krysten Ritter som Jessica gillar jag också. Serien kan upplevas som lite segstartad men ge den en chans - från avsnitt fem-sex någonting tar vissa plot-trådar vid som är riktigt riktigt intressanta. Flera gånger känns serien rätt spretig med trådar som aldrig tas om hand om på ett bra sätt, men kan man ha överseende med detta så är serien så väldigt spännande.


Making a Murderer är en dokumentär som jag så gärna vill tipsa om. Den påminner väldigt mycket om Serial, för er som har lyssnat på den podcasten. Dokumentären följer en man från Wisconsin som 1985 dömdes till livstids fängelse trots att han hävdade sig oskyldig till aktuellt brott. 18 år senare släpptes han fri, eftersom nytt material kommit fram och rätt person kunnat gripas. Fallet fick stor medial uppmärksamhet 2003 när Steven Avery frisläpptes. Men historien utvecklas två år senare när Steven blir huvudmisstänkt för ett mord, och i serien får vi följa utredningen och rättegången i fallet.

Känns konstigt att prata om den som spännande, eftersom det här rör verkliga personers liv, men som dokumentär och dramaturgiskt berättande är den onekligen väldigt spännande. Och fascinerande. Och upprörande. Att få följa med och se hur det går till i rättssalen och förarbetet därinnan är intressant. Om du gillade Serial kan jag nästan garantera att du kommer att fastna för den här också. Jag var inte imponerad av första avsnittet och slutade nästan, men ge det en större chans än så - vid avsnitt två väcktes mitt intresse och vid avsnitt tre var jag helt fast.


Homeland handlar om en amerikansk soldat som återvänder hem från Irak efter åtta år i fångenskap. Vi får följa huvudrollen Carrie Mathison, CIA-agent, som medan alla andra ser en hjälte misstänker att soldaten Brody har blivit omvänd och samarbetar med Al-Qaida i planeringen av en terroristattack mot sitt eget land. Det utvecklas till en dramatisk thriller mitt i de politiska och militära relationerna mellan USA och mellanöstern.

Jag tycker att serien är så oerhört spännande och jag fastnade redan i avsnitt ett. Huvudkaraktärerna känns äkta och de spelas av bra skådespelare, handlingen är komplex och mångsidig och jag gillar hur den politiska situationen skildras. Det finns liksom fler perspektiv än bara det amerikanska. Serien är helt enkelt väldigt välgjord och spännande. Vad mer finns det att säga än att jag tycker att ni borde se den?

Alla dessa tre finns på Netflix. Har ni några serier ni tycker att jag borde se?

4 januari 2016

Mina bästa böcker 2015

Goodreads säger åt mig att jag läste 27 böcker förra året. Inte så pjåkigt, men 2016 vill jag läsa mer skönlitterärt. Speciellt nu under hösten fick jag knappt något läst pga kurslitteratur, men jag ska avsätta mer tid åt läsning i vår. På goodreads fick målet bli 50 böcker på ett år. Det är ungefär en bok i veckan, och det tror jag att jag kan klara av.



Den första boken jag avslutade förra året var Neal Shustermans UnDivided, som var en stor favorit. Har ni inte läst Unwind-serien så har ni en spännande dystopisk läsupplevelse framför er.


Fortsatt sen under våren blev det mest några mediokra böcker som aldrig riktigt fastnade och en del omläsningar (John Marsden!). Elizabeth Weins senaste, Black Dove, White Raven, var efterlängtad men blev en besvikelse i jämförelse med hennes två tidigare böcker som jag har läst. Men det var ändå en bra bok så den får hamna på listan.


Sara Zarrs How to Save a Life var också bra minns jag. Jag fastnade för karaktärerna och familjetemat, och ämnena som boken tog upp som jag inte hade läst om tidigare.


På sommaren tog den riktigt bra läsningen vid och jag njöt av två romaner med skoltema: Curtis Sittenfelds I en klass för sig (Prep) och Donna Tartts Den hemliga historien. De fastnade verkligen hos mig och jag tänker ofta på dem.



Och i slutet av sommaren snubblade jag över Bea Uusmas sommarprat och blev så fascinerad av berättelsen och hennes sätt att berätta. Någon dag senare hade jag köpt boken, Expeditionen, min kärlekshistoria, på pocketshop och den var snabbt utläst - så himla bra och intressant. Och läskig. Jag ångrar bara lite att jag inte läste den illustrerade utgåvan.


Ready Player One läste jag lite då och då under hösten och jo, den var visserligen bra, men ganska snabbt har den fallit bort från mina tankar. Den var underhållande, men jag är inte sådär superfascinerad av den som många andra. Den kändes lite överdriven ibland, men konceptet var bra och världen är mycket intressant. Så den förtjänar ändå en plats här.


Och sen läste jag några fler böcker men ingen var någon storfavorit hos mig, så listan avslutas här. Jag har kanske inte läst så mycket i år, men jag är i alla fall nöjd med de jag har läst för jag har läst en hel del riktigt bra böcker. Jag ser fram emot att samla nya favoriter i 2016!

28 december 2015

Vad jag läser nu

Jag tänkte att en läsuppdatering skulle passa fint till bloggen, så jag fotade av mitt nattduksbord.


och så var jag snäll och vände ryggarna rätt så ni kan se vilka titlar det var. Främst läser jag Into the Wild av John Krakauer. Jag fick den av min vän Pia efter att jag pratat om den ett tag. Jag minns att jag gillade filmen, så jag blev nyfiken på boken och hittills är den väldigt trevlig! Joe Abercrombies Half a King köpte jag på bokmässan och har nu kommit mig runt till att börja läsa. Jag måste tyvärr säga att jag inte alls är imponerad. Förhoppningsvis blir den bättre snart. Under den litter Nightlight, en parodi som jag fick av min vän i födelsedagspresent och nu plockat upp. Den är ganska underhållande, men nu var det några dagar sedan jag läste i den. Sedan har vi en fin svart anteckningsbok jag köpte på Paperchase när jag var i London. Jag tycker verkligen att ni ska ge den butiken ett besök någon gång! Det var typ himlen. Sedan sist är biografin om Vincent van Gogh, min badbok. Jag läser den bara när jag badar. Den är intressant, om än långsam.

Jag fick två böcker denna jul! Av min pappa fick jag första boken ur A Wheel of Time som jag önskade mig, och min bror gav mig en bok som hette typ Bees eller nåt sånt som verkade jätteintressant! Låter som en dystopi på baksidan, men handlar alltså om ett bi...? Ser faktiskt jättemycket fram emot att läsa den!

28 november 2015

Något jag inte kan släppa

är tron på att jag inom fem månader kommer att kunna hålla The Winds of Winter i mina händer.


För ett och ett halvt år sedan läste jag ut femte boken i George RR Martins serie, och blandningen av frustration och förväntan över att stå där utan något releasedatum för nästa bok var stor. Och då har jag ändå inte väntat länge alls jämfört med de som har hängt med bokpubliceringen sedan tidigare. Femte boken kom ut 2011 och mellan fjärde och femte boken gick det fem år.

Men är sjätte boken snart här? Jag kanske har lyssnat för mycket på A Storm of Spoilers-podcasten och läst för många Watchers on the Wall-artiklar - men jag tror stenhårt på deras teorier om att boken kommer att komma ut innan säsong sex av serien. Vilken har premiär i april. Säsong fem slutade i princip alla sina story arcs precis som boken gör. Bara för ett fåtal karaktärer har serien spoilat saker som inte än hänt i boken. Väntar serieskaparna in nästa bok så att George RR Martin ska få första tjing att berätta storyn för läsarna? Medan de själva har insider-information såklart och kan sända serieadaptionen på bok sex bara strax efter att boken publicerats.

Förhoppningsvis innehåller The Winds of Winter så mycket material av kvalité att den kan täcka två säsonger, precis som A Storm of Swords gjorde. Då får GRRM två år på sig att avsluta bok sju. Detta är det jag dagdrömmer om nu när jag läser om serien. Snälla låt mig få vara naiv och få hoppas på detta.

30 september 2015

En flytt och en bokmässa

I slutet av augusti flyttade jag till Lund! Mycket spännande. Jag ska läsa här på universitetet. Jag har pluggat på högskola förut, men då bodde jag fortfarande hemma. Nu har jag en egen liten etta och en massa skolarbete. Trivs väldigt bra hittills.


Rimlig första packning ner till Skåne. Men de är mina viktigaste serier haha. En rolig händelse som påminde mig om galenskapen kring mig och mina bokhyllor skedde, som jag tänkte dela med mig av. Där jag nu bor kom det en cirkus på besök första helgen. När jag gick ut kunde jag se cirkustältet och hästarna som betade på en liten gräsplätt bredvid, och alla färggranna målade cirkusvagnar. Jag är inte så förtjust i att besöka cirkusar, men någonting med den magiska stämningen har jag alltid älskat.

En av mina favoritböcker som barn var Enid Blytons "Äventyrens cirkus", och vad jag minns besökte även femgänget någon cirkus någon gång. Så blev jag plötsligt väldigt sugen på att läsa en bok med tema cirkus. Sara Gruens "Water for Elephants" dök först upp i mitt huvud, så jag smsade mamma och bad henne att ta med den när hon skulle komma på besök. Hur ska jag kunna hitta den bland dina alla böcker? frågade hon. Easy peasy, för jag visste exakt var den stod. Utan att kika på bokhyllan liksom, kunde jag beskriva var hon skulle titta. Förmodligen vänstra bokhyllan på tredje hyllplanet uppifrån. Någonstans till vänster där. Mycket riktigt, där stod den.

Tänkte lite på det där, hur knäppt det är egentligen att jag har sådan koll på var alla böcker står. För jag brukar ändå möblera om bland dem ganska ofta. Eller jag kanske inte är den enda som har sådan stenkoll?


I helgen var det bokmässehelg! Som jag har längtar. Speciellt eftersom jag inte besökte bokmässan förra året. Där träffade jag en massa trevliga bokbloggare, vilket var superkul. Hängde en del med Nea, Frida, Anna, Lisa, Pia, Frida och Ebba, och träffade några andra bokbloggare på en liten träff också. Så kul att bara gå runt bland en massa böcker, kommentera olika titlar och författare, diskutera teorier om A song of ice and fire, tipsa varandra osv osv. Mycket nice helg! Här ovan ser ni de böckerna som jag köpte. Ser fram emot alla, men just nu är jag mest peppad på att läsa "Half a King".

Det var allt för den här gången. Ja, Anna och Ebba, jag lovar att skriva om Skottland, men måste få tag på lite bilder först haha :P Kram!

10 september 2015

Världens bokresa 2015, del 2 av 3

Jag kom på häromdagen att det nog är dags för det andra avstämningsinlägget angående min lilla läsutmaning för i år. Jag hade som sagt tänkt hoppa av den förut, men så bestämde jag mig för att köra på och sluta vara så tävlingsinriktad mot mig själv. Jag läser på om jag vill det, och jag behöver inte bry mig så mycket ifall ”Världens bokresa 2015” kanske drar in en bit i 2016 också.

 
Två tredjedelar av året har i alla fall gått (don't freak), och jag har nyligen läst ut boken som utspelade sig på Antarktis. Det var också den som jag hade sett fram emot mest, för jag har någon knäpp enklare besatthet av polarområden sedan några månader tillbaka, men den boken gjorde mig ganska besviken. The White Darkness hette den, men jag läste den svenska översättningen eftersom det var den enda som stadsbiblioteket hade till låns. Boken visade sig vara riktad till en mycket yngre publik än vad jag hade trott, och jag tyckte att den i allmänhet var fånig och jobbig att läsa. Så nu hoppas jag på att nästa arktiska bok (sista stoppet, Grönland) kommer att vara bättre.


Läget är nu alltså att jag har läst 6 av 12 böcker. I mitt förra avstämningsinlägg skrev jag om Vindens skugga, Rooftops of Tehran och Snow Flower and the Secret Fan och nu vill jag berätta om de andra platserna jag har besökt.

Först ut var Kimberly Willis Holts bok Keeper of the Night, som utspelar sig på ön Guam. Den handlar om Isabel, vars mamma nyligen har tagit självmord. Hennes pappa tar inget direkt ansvar för att familjen inte ska krascha, så det blir Isabel som får axla den rollen. Att ta hand om sina småsyskon, speciellt yngsta systern på ~sju år, gå i skolan, ordna mat, hålla kontakten med familjens släkt. Det är en uppväxtroman präglad av sorg, en trasig familj och livet på en ö i havet. Jag tyckte att boken var okej, men den berörde mig inte något särskilt. Intressant att läsa om livet på ön.

Sedan förflyttade jag mig till Australien. I den fiktiva(?) staden Corrigan vaknar trettonåriga Charlie Bucktin av att Jasper Jones, skolans outsider, knackar på hans sovrumsfönster. Han behöver Charlies hjälp, och det som han visar Charlie förändrar hans liv för alltid. Låter som Paper Towns kanske, men därefter slutar likheterna. Den här boken är också en uppväxtroman som ställer många viktiga frågor om bland annat rasism, uppfostran, brott, och annat. Kan inte förklara så mycket utan att avslöja vad som händer i boken. Jag tyckte om boken, och den förtjänar de nomineringar till diverse litteraturpris som den har fått. Dock inget som stannar kvar hos mig särskilt länge. Boken är skriven av Craig Silvey.

Antarktis-boken har jag redan nämnt. Den handlar om flickan Sym, som tillsammans med sin morbror Victor och sin låtsasvän Titus far till Sydpolen på en expeditionsresa. Ända sedan hon var liten har intresset för Arktis och Antarktis funnits, och Victor är den som är grunden till allt - han är helt besatt. Besatt av att tillsammans med Sym hitta de beryktade tunnlarna som ska leda till en annan värld under isen. Men snart blir det som startade som en lugn och kontrollerad expeditionsresa en vit mardröm. Jag älskar, älskar, älskar beskrivningen av boken. Men jag tyckte inte alls om hur den var skriven, och vad som blev händelseförloppet. Den kändes ytlig, och jag tror inte heller jag skulle ha gillat den om jag varit i rätt målgruppsålder. Jag förstår inte varför den fick Printz Award 2008. Den är skriven av Geraldine McCaughrean och på svenska heter den Det vita mörkret.

Snart, när jag har kommit igång med all kurslitteratur ordentligt, kommer jag att börja läsa den sjunde boken, den som ska utspela sig i Botswana. Det är Alexander McCalls The No. 1 Ladies Detective Agency, och jag ser fram emot den.

20 augusti 2015

Lika men olika (två bra sommarböcker)

Två av böckerna jag läste i sommar har jag funderat extra mycket på. Först läste jag Curtis Sittenfelds "I en klass för sig" innan jag åkte på semester, och under min resa läste jag Donna Tartts "Den hemliga historien". Två böcker jag har velat läsa väldigt länge, that is. Av någon anledning har jag gått runt och tänkt att de är väldigt lika. Men det är de väl inte? Inte när jag tänker efter. Kanske var det att de båda var väldigt bra, att de båda handlade om skolan och att jag läste de så tätt inpå varandra, som gör att jag tänker att de är lika.



I en klass för sig handlar om Lee Fiora. Den hemliga historien handlar om Richard Papen (nåja han är väl den minst intressanta karaktären av de alla, men men). De båda tillhör underklassen men hamnar tack vare stipendier på skolor som tillhör den rika överklassen.

Lee går på internatet Ault High School, och försöker visa att hon minsann trivs, och hon balanserar på gränsen att vara den hon vill vara, den andra vill att hon ska vara. Hon tampas med föraktet från sin pappa, föraktet från överklassstudenterna i skolan och föraktet mot sig själv. Boken består helt enkelt av en hel del inre monologer med Lee, och jag älskade det (för det mesta, ibland blev det tjatigt). Lee Fiora är en av mina favorithuvudpersoner någonsin, och jag har tänkt på henne flera gånger även efter jag läst ut boken. På ett sätt tycker jag att hon är överdriven och fånig i sin inre kamp om att passa in. På ett annat sätt känner jag igen mig i henne så himla mycket.

Richard Papen går på elitcolleget Hampden i Vermont, och han är bara lycklig över att äntligen ha kommit iväg från hålan han växte upp i. Det tar inte lång tid innan han integreras i en liten grupp på fem elever som, helt avskilt från resten av skolan, studerar latin och grekiska, och har en slags hemlig tillvaro. Men relationerna inom gruppen är smått kaotiska, vilket leder till den händelse som presenteras redan i första kapitlet. På det sättet är berättelsen upplagd så att det mer handlar om varför saker sker, än att de sker. Jag älskar det, och fokuset på personernas relationer och hur de påverkas av det som händer. Läs så förstår ni.

Jag har så svårt att skriva "recensioner" på de här böckerna, så mina tankar får sammanfattas i det här inlägget. Jag tyckte så, så mycket om båda de här böckerna, men på olika sätt. I en klass för sig älskade jag tack vare Lee och hennes inre monologer och allt som hände henne. Den hemliga historien älskade jag mest för de fem andra karaktärerna i sällskapet (Richard själv är tråkig af, sorgligt nog) och för att stämningen i den var så magisk på något sätt. Rekommenderar båda två.

29 juni 2015

Sommarläsningstaggen

Hej hej! Det var visst mer än en månad sedan jag skrev här... haha. Hur går det med mitt läsprojekt frågar nog ingen, men jag tänkte berätta ändå: jag vet inte om jag kommer fullgöra "världens bokresa 2015", för just nu ligger jag väldigt mycket efter, och hinner aldrig till biblioteket, så vi får se. Ett utlovat inlägg med lite bilder från Skottland kommer också någon gång när jag får tid. Men jag har i alla fall blivit taggad av Anna att skriva om min sommarläsning. Så nu gör jag det!

Vilka fem böcker bara måste hinna läsas i sommar?
1. The Final Empire som jag precis har börjat på,
2. Någon av Potterböckerna, classic sommarläsning,
3. Sjätte boken i Imorgon-serien,
4. Mer i min Game of Thrones-omläsning per PoV,
5. Nightlight, en parodi på Twilight som jag fick i födelsedagspresent förra månaden

Vilken bok är du inte så sugen på men känner att det är dags att ta tag i?
Vincent van Gogh-biografin som jag har hållt på med i ca ett år nu. Men jag läser den bara när jag badar, så det får bli många fler bad i sommar.



Var är bästa stället att läsa på i sommar?
Som varje sommar blir svaret på mina släktingars balkong i Tyskland.

Handen på hjärtat, var tror du att du mest kommer att läsa någonstans?
Heh, ja, på balkongen blir det ofta inte sååå mycket läst eftersom min söta tant Isolde alltid kommer och vill bjuda mig på jordgubbstårta eller be mig mata sköldpaddan hehe. Så största delen av läsningen kanske blir på ett alldeles för varmt pendeltåg när jag är på väg till/från jobbet eller innan jag ska gå och lägga mig.



Vilken bok tror du kommer att bli sommarens bästa?
The Final Empire verkar riktigt lovande! Har lite svårt för att komma in i den, men snart börjar det hända grejer!

Vilken bok borde alla läsa i sommar?
Någon Potterbok och någon mysig sommar-YA typ något av Dessen. Eller någon fet episk fantasybok, för sånt passar alltid på sommaren.



Strand eller hängmatta?
Vi äger ingen hängmatta, så jag får väl säga strand. Men i framtiden ska jag ha en trädgård och en hängmatta och det tror jag kommer att bli ljuvligt att ligga där och läsa!

Deckare eller roman?
Den här frågan har jag fått nån annan gång och jag blir alltid lite konfunderad - för vadå, är deckare inte några romaner? Fattar inte. Trodde typ att alla böcker var romaner, och att deckare var en slags genre. Men ja, jag gillar inte deckare, så jag säger roman då.



Favoritgenre?
Fantasy

Tagga tre andra:
Moahaha! Äntligen är jag inte sist ut att göra en tagg och kan därför tagga folk. Jag taggar:
Lisa
Pia
Anna
Känn pressen hörrni.

Kram!

Bilderna är ifrån när jag och mina vänner cyklade runt Gotland förra veckan!

25 maj 2015

Fyra recensioner

Nu tycker jag att vi kör en sån där kapplöpning vad gäller recensioner. För jag har stirrat på mina utkast för varje recension länge utan att komma någon vart med att väva in mina tankar i långa meningar. Så det här inlägget är ett gäng åsikter om 4 böcker, rakt på sak och kanske utan några bra argument eller reflektioner om varför jag tyckte si och så. Skulle det ändå vara så att någon undrar varför eller vill säga sin mening är det ju fritt fram att kommentera!

Rooftops of Tehran - Mahbod Seraji
Den här läste jag som del i min bokutmaning för i år (vettefasen hur det går med den förresten...) och den utspelar sig i Irans huvudstad Tehran. Huvudpersonen Pasha har sitt sista sommarlov och har börjat oroa sig inför framtiden. Hans föräldrar vill att han ska flytta till USA och starta ingenjörsstudier, men själv vill han läsa något mer kreativt. Sommaren i Tehran markerar en milstolpe i Pashas liv, och många nätter spenderas på taken tillsammans med bästa vännen och grannflickorna, därav Zari som Pasha är förälskad i. Men Zari är bortlovad till någon annan.

Jag tyckte tyvärr att den här boken var väldigt seg i handlingen. Karaktärerna fastnade inte alls hos mig. Jag tyckte att plottwisten i slutet var alldeles för uppenbar. Ser man till mina goodreadsuppdateringar gillade jag tydligen slutet, men minns knappt hur det slutade nu. Det som jag dock gillade med boken var hur omgivningen speglades, både hur stämningen i Tehran var vid tiden boken utspeldes. Boken skildrade både Pashas personliga konflikt och samhällets problem genom ungdomarnas ögon. Det var intressant. I övrigt - do not recommend.

Cold Fury - T.M. Goeglein
Den här boken handlar om high school-eleven Sara Jane Rispoli som en dag kommer hem och finner sitt hus alldeles sönder och stökigt, och hennes familj är borta. Kidnappade, verkar det som. Sara upptäcker hemligheter som gräver sig djupt ner i Chicagos kriminella historia.

Jag tyckte att den här boken var ganska underhållande. Den var rolig, lättläst och precis sådär lagom spännande. Den är inte alls sådär episk och cool som baksidekommentarerna får det att verka, men det är underhållande på en lätt nivå. Lite Meg Cabot-känsla, fast lite mer brutalt. Jag tyckte om huvudpersonens berättarröst. Jag störde mig lite på att ungefär halva boken gick ut på att berätta bakgrundsfakta, men det lönade sig ändå sen eftersom en hel del om Sara Janes personlighet förklarades därför. "Skurkarna" i berättelsen var fåniga med fåniga motiv. Men jaja, den var underhållande. Helt okej.

Rookie Yearbook One - Tavi Gevinson
Det här är ju inte en skönlitterär bok, men jag tänkte skriva lite om den ändå. Rookie är en hemsida, ett onlinemagasin tror jag att man kan beskriva det som. Den riktar sig till unga tjejer och handlar om allt mellan himmel och jord. Mycket retromode, feminism, självkänsla, intervjuer, anekdoter och andra artiklar. I den här boken har redaktören Tavi Gevinson samlat en massa artiklar, och det finns även yearbook 3 och 4.

Jag måste nog erkänna att jag inte är lika frälst i Rookie som jag vet att många andra av mina vänner är. Jag tyckte väldigt mycket om vissa texter, och jag älskar idén om ett onlinemagasin för unga tjejer som faktiskt handlar om så många olika saker. Variationen på texterna i boken var nice. Men ibland blir jag trött på tonen som går genom nästan alla artiklar. Att allt är så medvetet om sin egen quirkiness typ. Tycker också ibland att det blir för internt, men det kanske är roligare om man känner till hemsidan eller skribenterna sedan tidigare. Men vissa av artiklarna var geniala, och de har jag markerat med post it-lappar, för att kunna läsa om när jag behöver lite pepp.

Winnie the Pooh - A.A. Milne
Haha, yes, jag har läst Nalle Puh. Men det är ju faktiskt en klassiker! Jag plockade på mig den på loppis för någon sommar sedan, för den versionen hade Shepards söta illustrationer, och nu är den utläst. När jag var barn var det tecknad Nalle Puh som barnprogram som gällde, så jag känner redan till alla historier som Milne skriver om i varje kapitel. När det regnar och blir översvämning hos Nasse, eller när Puh fastnar i kanins dörr osv osv. Milne uttrycker sig på ett väldigt kul sätt (okej, ibland lite irriterande, men för det mesta kul) med upprepningar, ordvitsar och omkastande med ord och fraser. Det var väldigt gulligt att läsa om de berättelserna.

12 maj 2015

Catching Jordan - Miranda Kenneally

Hej! Nu har jag läst boken Catching Jordan, en som jag har uppfattat som en mysig sommar-romantik-sport-swoon-bok. Typ som Anna and the French Kiss. Den har varit väldigt populär bland svenska bokbloggare, men hos mig föll den inte riktigt lika bra, och jag skulle inte jämföra den med några bra contemporary romances.

Det som boken sticker ut med är att den handlar om sport (amerikansk fotboll) och det var ju lite kul som omväxling. Det var någorlunda kul att läsa om Jordans förhållande till fotbollen och hennes ambitioner. Hennes storebror spelar i ett collegelag, och det är också det som Jordan siktar på. Alabamas collegelag, det bästa, och hon tänker göra allt som krävs för att nå dit. Hennes pappa är också en professionell fotbollsspelare, men han verkar inte alls intresserad av Jordans egen fotbollsdröm. Snarare verkar han få henne att vilja sluta, och detta är en stor konflikt i familjen.

Sen har vi också kärleksaspekten, som var så pinsamt dåligt, om ni frågar mig. Jordan träffar lagets nya quarterback Ty, och genast faller hon pladask och glömmer allt annat som varit viktigt i hennes liv tidigare, eftersom Ty är så het. Han visar sig besitta en del otrevliga personlighetsdrag, men allt bortförklaras med hans tragiska backstory om döda föräldrar (classic YA). För mig gick det inte hem. Det handlar mycket om Jordans relationer till Ty och de andra killarna i fotbollslaget, men alla kändes väldigt stereotypa och jag satt så många gånger och himlade med ögonen åt hur fånigt alla betedde sig och hur klyschig dialogen var.

Slutet med typ de tio sista sidorna var lite gulligt, för jag gillade karaktären Henry (efter hans knäppa beteende i mitten av boken) men det räcker inte för att jag ska tycka om boken. Jag skulle inte rekommendera den här boken, men eftersom många andra verkar tycka om den så kanske det är värt att prova.



4 maj 2015

Snow Flower and the Secret Fan - Lisa See

"In every message she spoke of birds, of flight, of the world away. Even back then, she flew against what was presented to her. I wanted to cling to her wings and soar, no matter how intimidated I was."

Vissa böcker måste man ge tid, några kapitel in i handlingen, innan man kommer in i den ordentligt och fattar tycke. Så var det inte för Snow Flower, som jag tyckte om redan från första sidan. Lisa Sees språk gjorde mig förtjust direkt och jag kunde inte få nog av hennes formuleringar. Som poesi, så oerhört vackert och ömtåligt på något sätt, så kändes det. Vill så gärna läsa fler böcker av samma författare.

Snow Flower and the Secret Fan handlar om Lily, som är sju år när vi först möter henne. Hon har blivit parad ihop med en laotong, en flicka i hennes ålder som ska bli hennes vän för livet. En relation som till och med anses vara starkare och djupare än ett äktenskap. Snow Flower heter flickan, och vi får följa hennes och Lilys vänskapsrelation och se hur de växer upp tillsammans. De ses några gånger om året och skickar däremellan meddelanden till varandra i det hemliga kvinnospråket nu shu. Tillsammans får de uppleva allt som väntar en kinesisk kvinna på 1800-talet i deras provins, från bundna fötter till arrangerat äktenskap och längtan efter söner. De blir själsfränder och delar allt, men någonting skaver under ytan och det visar sig att allt inte står rätt till.

Förutom att det är en himla vacker bok sett till karaktärer, språk och historia så är det också en intressant bok. Lisa See berättar om kinesisk kultur och tradition genom sin skönlitteratur, och jag älskar att lära mig saker samtidigt som jag följer personer i en berättelse. Jag tycker att författaren lyckas så bra med att väva ihop historien och förklara traditioner utan att det känns som för mycket att ta in eller för mycket som en lärobok. Det är en balansgång det där, att förklara saker utan "tappa läsaren" om det blir svårt att hålla ihop allt och förstå. Men ja, i den här boken är det så fint och bra gjort. Rekommenderar verkligen den här boken.