I sommar ska jag läsa

Extremely Loud & Incredibly Close - den här boken har fått vänta såå länge.

Himlen börjar här - har sparat på denna till sommaren.

Wonder - relativt ny bok som de flesta verkar förälska sig i.

Eleanor & Park - jag är nog redan kär i den här boken.

What happened to Goodbye? - på sommaren är det aldrig fel med Dessen.

Istället för att göra sommarenkäter och inlägg med enorma bokhögar och listor tänkte jag dela upp min sommarläsning i flera små inlägg med pixliga instagrambilder. Jag älskar ju ändå bokhögar, stora som små. Ledordet för denna bokhög är kanske "höga förväntningar". Som bekant kanske jag börjar avvika från mina läsplaner, men det hör väl till tycker jag! Har er ledighet börjat? Vad läser ni i början av sommaren?

✿

PS Tack för alla fina grattis i förra inlägget! :-)

Student 2013

I onsdags var det efter tre års slit äntligen dags för min klass att springa ut på skolgården och tjuta av glädje. Champagnefrukost med utsikt från söders höjder, fotografering i solen, tal från rektorerna, bättre betyg än jag kunnat drömma om, skriva personliga hälsningar i varandras studentmössor, skrika sig igenom de sista raderna i "Den blomstertid nu kommer", springa ut på stentrappan och gruppkramas med hela klassen, skrika oss hesa på ett flak runt ett soligt Stockholm alldeles dränkta i öl, och sedan mottagning med fina vänner. Det var en av de bästa dagarna i mitt liv.

Lyckan. Foto: Nea

Jag fick en del bokrelaterade presenter på min mottagning som jag tänkte berätta om! 

Min bästa väns familj gav mig ett presentkort på Pocketshop (!!) och "Innan floden tar oss", en bok som jag fick höra skulle vara en spännande och tänkvärd bok om bistånd och mutor. Min väns mamma, som hade valt den, sa att det var en av de bästa böckerna hon läst i år, så jag ser mycket fram emot den! Av två andra vänner fick jag Stephenie Meyers "Genom dina ögon" som jag visserligen har varit ganska skeptisk mot länge, men ändå nog övertalats till att läsa. Det ska bli spännande att se vad jag tycker om den.

Av fyra andra vänner (som ni känner som Pia, Nea, Amelie och Frida, hehe) fick jag "Alltings början" som utspelar sig på skolan jag tog studenten från, hihi! Fick också efterlängtade "Wonder" och ett supergulligt bokomslag i tyg! Seriealbumet "Einsteins fru" av fantastiska Liv Strömqvist fick jag av en annan vän som delar mitt intresse för feministiska seriealbum! :-) Under den ligger en sån där otroligt fin anteckningsbok som jag har spanat på i åratal, en sådan brun en fick jag av några familjevänner och jag har redan fyllt några sidor. Älskar fina anteckningsböcker! Sedan fick jag en svart låda av min pappas flickvän - och gissa min förvåning när jag öppnade den och fick se en kindle-läsplatta! Jag har aldrig läst på en läsplatta förut men det ska bli väldigt intressant! Hittills har jag provat ladda ner en gratisbok och börjat läsa. Jag tänkte blogga mer om läsplattan senare när jag har provat den ett tag.

Nu vet jag inte hur många av er som ser detta på min blogg, men om ni gör det - tack igen så jättemycket för presenterna. Och tack för att ni var med på min mottagning, eller mitt utspring eller helt enkelt sa grattis på studenten :-)  Det är en dag jag aldrig kommer att glömma!

Jellicoe Road - Melina Marchetta

Eftersom nästan alla har läst Jellicoe Road tänker jag inte göra någon stor utläggning om vad boken handlar om. Det är Internatskolor, territory wars, identitetssökande, kärlek, sorg, lycka, Taylor Markham, Jonah Griggs och en fantastisk mix av nutiden och det förflutna. Nämnde jag att jag hade enorma förväntningar på denna?

Precis som jag hade blivit förvarnad om förstod jag knappt någonting i början. Vi märker att det finns åtminstone två parallella delar, de kursiva styckena och de vanliga. Vi kastas in i båda perspektiven direkt, och Jellicoe Road är ingen bok som serverar läsaren någon historia. Istället kändes det mer som att jag fick nästla mig in i den och själv försöka förstå den, medan den bara fortsatte. Jag gillade det, och efter en sisådär 50 sidor så vande jag mig - men förvirrningen och frågorna är fortfarande kvar. Vem är Jonah Griggs? Vem är Hannah? Vad hände den där dagen på Jellicoe Road? Och hur hänger de kursiva delarna ihop med Taylors historia?

Det jag älskar mest i den här boken är alla känslor (oj vad cheesy det där lät). Taylor är en otroligt komplex karaktär, liksom Jonah (och typ alla andra personer i boken de med). Men jag gillar Taylor mest. Det finns så många konflikter som pågår inom henne. Det handlar om hur hon försöker minnas vad som hände i hennes liv innan hennes mamma dumpade henne på Jellicoe Road. Hennes känslor mot kadettpojken Jonah Griggs och hur deras öden flöt samman när de var fjorton år. Hur de reagerar när de ses nu igen. Relationen med Hannah, men också med alla de andra barnen på Jellicoe-skolan. Allt är så fint skildrat och det känns så verkligt. Jag gillade helt enkelt att vara i Taylors huvud.

Tyvärr så blev det precis som jag föranat: förväntningarna var alldeles för höga. För ibland upplevde jag att, ja, historien var otrolig - men jag hade förväntat mig så mycket mer efter alla lovord. Jonah var en fantastisk karaktär, men så underbar som alla skrivit? Nej. Upplösningen på slutet, när vi förstod hur allt hängde ihop? Det var riktigt intressant, men inte alls lika mind-blowing som jag hade trott. Förväntningarna förstörde min bokupplevelse lite grann, men jag försökte att hålla dem borta.

Sist tänker jag förklara att jag, som nästan alla andra som läser boken, kommer att vilja läsa om Jellicoe Road. Den är verkligen värd en omläsning, just för att jag nu kommer att förstå hur allt hänger ihop. Hur komplex den strukturen som Marchetta har arbetat med är - för det är en riktig "snyggt" skriven bok, där allt känns väldigt tekniskt avancerat. Jag pratar om hur hon väver ihop de tre parallellhistorierna med varandra. Jag tror att den här strukturen är viktig att förstå, och därför tror jag nog att boken snarare kommer att växa med en omläsning.

The Disreputable History of Frankie Landau-Banks - E Lockhart

Allt med den här boken låter sådär underbart mysigt: gamla internatskolor, hemliga sällskap, könsroller, "coming-of-age", humor, osv, osv ni fattar grejen. Sen har jag fått rekommendationer om den hundratals gånger, så jag hade ganska höga förväntningar.

Att Frankie går på Alabasters privatskola är ingenting hon talar högt om, då skolan med dess gamla historia med traditioner och hemliga sällskap ofta ses som snobbig. När hon börjar sitt sophomore year förändras hennes sätt att se på världen, skolan samt rollerna i den.

Svårt att förklara egentligen vad den här boken handlar om, men det var ett försök. Jag tyckte inte alls om Frankie i början av boken eftersom hon var som besatt av killar 24/7. Vad tycker killarna? Vad tänker killarna? Är det här tillräckligt bra för killarna? Vad kan jag göra för att killarna ska gilla mig? Väldigt uppmärksamhetskrävande, och väldigt oreflekterande. Men reflekterandet sätter igång i takt med att Frankie själv utvecklas. Hon börjar se saker ur flera perspektiv, och börjar själv bli rebellisk mot de uråldriga traditionerna och könsrollerna på skolan. Varför ska hon värderas utifrån att vara tjej istället för utifrån hennes färdigheter?

Jag tyckte mycket om själva atmosfären på skolan med de elementen som jag nämnde tidigare. Det är även de små detaljerna som gör den här boken så rolig och läsvärd - som Frankies intresse för hur det går att sammanfoga ords negationer, eller alla e-mail-konversationer. Samtidigt gillar jag också hela Frankies påhitt och uppror som den senare delen av boken fokuserar på - även hur författaren lyckas göra det på ett genuint sätt istället för en morallektion om "Starka Kvinnor i Litteraturen"™. I grund och botten handlar det om att Frankie vill bli älskad för den hon själv är, inte för hennes roll som flickvän.

The Great Gatsby - F Scott Fitzgerald

The Great Gatsby är en klassiker som alla borde ha hört talas om. Många av oss har kanske läst den i skolan, och jag tror att den är obligatorisk läsning i de flesta amerikanska High Schools. Hur som helst, jag plockade upp den här på second hand och läste helt frivilligt - precis som jag gillar det!

Huvudpersonen vi möter heter Nick Carraway, en aspirerande författare som flyttar ut till Long Island bland New Yorks överklass. Hos den okände och ökände Mr Gatsby hålls stadens största fester, och människor reser långa vägar för att delta i firande med pompa och ståt - ingenting kan vara i överflöd hos Gatsby.

Men vem är Gatsby egentligen? Vilken historia döljer sig bakom de vackra fasaderna? Hopp, drömmar och intriger - allt i en underbar amerikansk 20-talsmiljö.

Jag tyckte väldigt, väldigt mycket om den här boken och upplevelsen att läsa den var riktigt häftig då jag läste den rätt intensivt på två-tre dagar. Jag älskar hur vi får uppleva historien genom Nicks ögon, se mysteriet med Gatsby och bara gråta lite över alla vackra livsöden. Nu blir jag för abstrakt kanske, men jag älskade verkligen känslan av att få upptäcka alla olika personligheter och förflutna som fanns. Gatsbys i synnerhet, då.

Jag har så svårt att sätta ord på hur jag upplevde boken - hur den på vissa sätt var så avlägsen och lite frånvarande, men samtidigt var ack så känslosam, så maffig och dramatisk. Kanske jag kan likna det lite vid Gatsbys egna fester? Boken var mäktig. Den var hemlighetsfull. En bok att älska, men också en historia att förakta. Den fångade mig verkligen.

Detta är främst en recension på boken såklart, men jag kan inte låta bli att uppmana er att se filmen som går på bio just nu. Jag läste boken snabbt så att jag skulle kunna se filmen därefter på min födelsedag, och filmen var helt fantastisk. Filmatiseringen var riktigt bra, och för min del förstärktes bara min upplevelse av boken genom att se filmen. Jag ser på trailern om och om igen, lyssnar på musiken och förlorar mig i F Scott Fitzgeralds historia. Jag tror att jag ska se den igen, old sport.

  The Great Gatsby Soundtrack - Young and Beautiful (Lana Del Rey)
Ja, jag tycker att den här är så fruktansvärt vacker.

Kärleksförklaring till favorit-tv-serien

Detta har inte något överhuvudtaget att göra med böcker, men det här är min blogg och jag får skriva om vad jag vill. Ni vet känslan av att inte alls veta vart man ska ta vägen efter att bli förälskad i något fiktivt? Jag har den känslan gånger tusen om med Merlin. Här är ett litet collage kring min favoritserie som håller på att ta död på mig hjälp!!!.

(relativt spoilerfritt!)

---

Jag fyllde nitton år i torsdags, och blev då ägare till ytterligare tre säsonger av Merlin. Nu äger jag och har sett de fyra första och dras åt två håll: 1. Spara på sista säsongen och låtsas som att Merlin kommer existera för alltid, 2. Dygna en hel helg och maratontitta hela säsong fem och få mig själv att tro att jag är i Camelot. Tufft val. Eftersom jag är helt förlorad i Camelothistorierna fick jag även en roman om Merlin. Jag kan knappt vänta på att få lägga händerna på The Crystal Cave efter att jag har läst lite Marchetta (inför junibesöket ni vet).

Och till er som inte alls känner till detta med Merlin: 1. Gå och serien med detsamma, 2. Jag kommer att blogga om böcker igen snart med en recension på The Great Gatsby och Frankie Landau-Banks :)

Biblioteksgömmor och överraskningar

För ett par veckor sedan lånade jag boken The Disreputable History of Frankie Landau-Banks, en contemporary YA som jag har fått flera rekommendationer om. Jag började läsa, men redan efter ynka 20 sidor insåg jag att jag inte skulle hinna pga skolarbete och andra böcker. Därför lämnade jag tillbaka den.

Sen fick den äntligen en ny chans, som jag skrev om i ett tidigare inlägg. Häromdagen började jag läsa den igen och efter 20 sidor ramlar det plötsligt ut något ur biblioteksboken.......

EN BIOBILJETT!

Nog för att jag har hittat saker i biblioteksböcker förut... gamla bokmärken, vykort, foton, brev, kvitton... men en biobiljett? Jag kikar snabbt efter ett datum - Jösses! Den här är fortfarande giltig! Fram tills oktober! Vilken dåre har använt den som bokmärke och GLÖMT den???

..... det tog ärligt talat ett par minuter fram tills jag insåg att ... jaa. Det var visst jag själv. Biobiljetten var mitt bokmärke från förra gången, och den hade jag "glömt kvar". Jag, den dåren. Sen kunde jag inte sluta skratta på ett tag.

Så på torsdag går jag med vännerna och ser The Great Gatsby!

(Självklart skyndar jag mig att läsa boken innan - vill ju hålla på mina principer ;-) )

(Låt oss ignorera att jag inte höll på mina principer vid Beautiful Creatures... host.)

Inbetween - Tara Fuller

Inbetween är en paranormal romance-bok som handlar om Emma och Finn. Emma har sedan hon var liten känt att någon vakar över henne, och som att det pågår någon slags strid omkring henne som hon inte kan se. Detta synliggörs då Finn, en reaper, visar sig och förklarar hur läget ligger till - Emmas liv är i fara.

Ursäkta för den tråkiga handlingsbeskrivningen. Det här är en bok som har alla klassiska paranormal romance-element. Flicka som är medelmåttig och utanför vardagslivet? check. Übersnygg kille som är övernaturlig? check. Frånvarande föräldrar? check. Onda krafter? check. Instalove? check.

Allt i den här boken var så förutsägbart, och det här upplever jag med nästan alla paranormal romance-böcker. Det är anledningen till varför jag håller mig undan från dem. Inbetween var ganska dålig till en början, dels för att inledningen var förvirrande och för att allt kändes så otrovärdigt. Dock, efter ungefär halva boken upplevde jag att historien blev bättre. Den var fortfarande ack så förutsägbar, men den var okej att läsa.

Karaktärerna var alldeles för tråkiga och stereotypiska för min smak. Dessutom tyckte jag att de gjorde så konstiga saker hela tiden. Här är ett exempel på hur Emma reagerar då hon får se Finn första gången. Hon ser just nu ett spöke:

I took a deep breath and hrew open the cabinets in front of me. Then I grabbed a mixing bowl and plopped it onto the counter along with my favourite muffin tin. I needed something to do with my hands. Something to do with my mind, because I felt very close to losing it.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Hon börjar... baka? Folks, hon bakar muffins då hon ser ett spöke. Det här är så komiskt och fruktansvärt dåligt. Jag fattar inte grejen.

Inbetween var i slutändan en bok som får betyget OK av mig, men gillar du paranormal romance är säkert det här en bok du skulle gilla. Själv känner än en gång att paranormal romance inte riktigt är min genre. Tyvärr.

Byta böcker

Imorgon är det Stora Bokbytardagen. Jag älskar det här konceptet! Att byta böcker är mysigt. Jag och några kompisar ska gå på tur i staden imorgon och byta böcker, likt förra året då det avslutades med mjukglass på kajen vid gamla stan. Det är sommarkänslor över det.

 

Jag får en olustig känsla när det talas om att slänga böcker, det känns som något förbjudet. Och att skänka till second-hand är väl ett bra alternativ, men då föreställer jag mig bara att de står där och samlar damm. Därför älskar jag bokbyte - ett perfekt sätt att ge böcker nya hem och fräscha upp i sin egen bokhylla. Dessutom är det vänligt mot både plånboken och miljön, och det är ett kul event! :)

 

Ska ni byta böcker imorgon?

 

 

 

Code Name Verity - Elizabeth Wein

Det är svårt att förklara varför Code Name Verity är så fantastisk utan att avslöja för mycket av handlingen, men jag ska försöka. Det här är en bok ni verkligen inte vill missa. (En fågel viskade i mitt öra att den snart publiceras på svenska också.)

Boken utspelar sig under andra världskriget, och i ett fängelse i en fransk stad sitter en flicka och blir förhörd efter att ha blivit arresterad av Gestapo. Hon gör en överenskommelse med Hauptsturmführer von Linden, förhörsledaren, om att hon ska få två veckor på sig att skriva ner sin historia. Det är denna vi får läsa i Code Name Verity, men flickan väljer att skriva genom sin vän Maddies synvinkel. Tillsammans är de ett otroligt team. Det här är en bok om vänskap, rädsla, styrka, mod, glädje och sorg.

Till en början var jag rätt förvirrad av boken. Maddie arbetar som pilot under kriget, och det var väldigt mycket reflektioner kring olika flygplansmodeller, landningsbanor, luftrum etc. etc. och detta förstod jag mig inte riktigt på. Men det gör ingenting, för mycket snart fastnade jag för karaktärerna, både Maddie och flickan som skriver ner historien. Hur de är så olika, men ändå passar så bra tillsammans. Deras vänskap är en av de finaste jag har läst om, och jag älskar sättet det berättas på.

 

Jag var övertygad om att det här var en väldigt bra bok, men när vi började närma oss slutet ville jag inte att det skulle sluta. Och slutet? Hjälp. De sista 100 sidorna är en enda stor gråtfest. Elizabeth Wein river ut mitt hjärta, stampar på det och stoppar in det i bröstkorgen igen. Det var länge sedan jag läste en bok som berörde mig så starkt. Om det ändå vore socialt accepterat att gråta över en bok på pendeltåget...

 

Det här är något av det bästa jag har läst, och jag rekommenderar den till alla. Läser ni inte den här boken kommer ni att missa någonting stort.

 

 

Mina drömmars stad - Per Anders Fogelström

Mina drömmars stad berättar om unge Henning som kommer till Stockholm i slutet av 1800-talet för att arbeta. Han blir kvar där, och boken skildrar både Hennings utveckling såväl som stadens, staden som funnits i hans drömmar,och som nu genomgår stora förändringar.

Som vanligt när det kommer till skolböcker kan jag inte låta bli att gå in med en tveksam attityd redan innan jag har öppnat bokens pärmar. Tyvärr. Men vi hade fått ett väldigt stort urval av böcker, och Mina drömmars stad hade jag hört gott om. Så till en början hade jag svårt att komma in i historien, först efter ca 100 sidor kunde jag njuta av det mer som en läsupplevelse än en skoluppgift.

Jag tyckte att det var kul att följa Henning under så många år, och tidshoppen störde mig inte alls. Han träffar  många olika människor, bildar familj och kämpar för att överleva i staden. Jag tyckte det var så härliga karaktärer i boken, alla kändes genuina och verkliga. Så många livsöden och så många perspektiv.

De historier som rotade sig mest hos mig var den om flickan (Stina?) som Lotten, Hennings fru, hade hand om ett tag som fosterbarn. Detta var dock bara tillfälligt, och när Stina och hennes syskon var tvungna att flytta tillbaka till slummen tvekade Lotten länge om ifall hon skulle säga ifrån och "tvångsomhänderta" barnen från deras mor, eftersom de skulle må så bättre hos dem... och konsekvenserna som det valet ledde till sedan, usch... Det var en väldigt gripande del av boken. Även delen där Lotten besöker ett hus där två barn har bränts inne, och sedan tror att det var det som ledde till missöden i hennes eget liv. Jag vet inte varför just detta fastnade hos mig, jag tyckte bara att det stod ut så tragiskt/gripande/vackert/sorgligt från boken. Tyckte mycket om de delarna, även om de var hemska.

Sammanfattningsvis var boken bättre än jag hade förväntat mig, och när jag väl hade kommit in i boken ville jag inte att den skulle ta slut. Jag kan absolut tänka mig att plocka upp andra boken i den här sviten på fem någon gång i framtiden.

Now, Peter!

Jag vill dela med mig av ett citat som jag tyckte var så fint!

Stars are beautiful, but they may not take an active part in anything, they must just look on for ever. It is a punishment put on them for something they did so long ago that no star now knows what it was. So the older ones have become glassy-eyed and seldom speak (winking is the star language), but the little ones still wonder. They are not really friendly to Peter, who had a mischievous way of stealing up behind them and trying to blow them out; but they are so fond of fun that they were on his side to-night, and anxious to get the grown-ups out of the way. So as soon as the door of 27 closed on Mr. and Mrs. Darling there was a commotion in the firmament, and the smallest of all the stars in the Milky Way screamed out:
"Now, Peter!"

- J.M. Barrie, Peter Pan, 1911

Som de flesta känner jag till Peter Pan genom Disneys filmversion, även om jag aldrig såg hela filmen när jag var liten. Därför är det kul att läsa den riktiga boken som är väldigt mysigt skriven. Andra klassiska barnsagor som jag är sugen på att läsa:

 

Har ni läst några klassiska barnböcker?

Ser mitt huvud tjockt ut i den här? - Randa Abdel-Fattah

När Amal under sommarlovet bestämmer sig för att börja bära slöja för att visa stolthet över sin religion, vet hon att hon kommer att få problem. Skolan hon går på nu är inte lika accepterande mot personer som är annorlunda från mängden, och hon vet om hur många som kommer att reta henne och tro en massa saker som inte stämmer.

Boken Ser mitt huvud tjockt ut i den här? har lockat mig länge, och det jag tyckte mest om med boken var att den handlade om en tonårings vardag UTAN kärleksproblem. Visst fanns det kärlek här också, men det är inte det som sätts i centrum: det är istället Amals funderingar kring sin identitet som hamnar i fokus. Värderingar, vänner, skola, normer, familjer. Jag får inte känslan av att Amal behöver en pojkvän för att överleva, vilket många andra ungdomsböcker får det att verka som.

Jag tyckte också om att boken skildrade flera olika familjeförhållanden och också olika förhållningssätt till religion. Den var på det viset väldigt mångsidig, och det tyckte jag om. Det finns så många karaktärer som visar på alla de perspektiv som finns.

...men tyvärr leder det oss in på nästa punkt, nämligen bokens fall (eller svaghet). Alla, och då menar jag ALLA, karaktärer är platta. Det finns absolut inget liv i dem. Jag vet exakt vad Amal tänker på, vad hon är orolig för, vad hon vill och vad hon önskar. Allt det, men ändå är hon så tom. Jag tror inte att en person som Amal finns, för när jag läser om henne får jag snarare känslan av att det har suttit en vuxen och pusslat ihop karaktären Amal så att hon ska passa med själva historien. Även Amals föräldrar, hennes vänner och personerna i skolan är SÅ stereotypiska att jag bitvis mådde lite illa. Den enda person som jag tyckte var trovärdig var tanten som bodde bredvid Amal, mrs Vaselli tror jag hon hette.

Jag gillar verkligen att den här boken tar upp ämnen som ständigt känns aktuella och viktiga. Den är mångfasetterad och har ett bra budskap, men jag önskar att karaktärerna hade varit mer trovärdiga. Ibland kändes det nästan som om boken var skriven just i syfte att upplysa, inte att underhålla. Den balansen hittade författaren inte riktigt, det anser jag.



Boklycka

Igår var en härlig dag, för jag fick två stora prov avklarade. Först ut var fem timmars Svenska B nationella, något som jag har fasat för hur länge som helst. Det gick nog ganska bra! Resultatet vet jag såklart inte än, men det kändes bra i alla fall. Precis därefter skyndade jag till nästa prov (jaa helt sjukt!) och skrev matteprov. Jag tror att det gick helt okej där med.

I lyckan över att ha två prov avklarade traskade jag förbi biblioteket och hittade de här guldklimparna. Frankie hann jag bara börja på tidigare, Verity är en som jag har höga förväntningar på, och Unwind förtjänade också en ny chans.

Vi får se vilka som blir lästa. Jag har så mycket i skolan nu, men snart är det slut! Hurra!

Titta vilken fin bild jag har snickrat ihop!

"Book Sacrifice Tag"

Hej på er! Jag blev TAG:ad av Lucy från Bokrygg. Hon har översatt en TAG från youtube som handlar om böcker som vi helt enkelt inte gillar. Jag tyckte att frågorna var så roligt formulerade, så here we go!

---

1. En överskattad bok. Vi börjar med Zombieapokalyps! Låt oss säga att du är i en bokhandel, kollar runt bland bokhyllorna, när BAM! Zombieattack. Ett meddelande i högtalarna berättar att militären har upptäckt att zombiernas enda svaghet är överskattade böcker. Vilken bok skulle du kasta på dem?

Boken If I Stay eller på svenska Om jag stannar av Gayle Forman var väldigt populär på ungefär alla bloggar för något år sedan. Själv läste jag den och tyckte den var otroligt tråkig. Det kändes som att alla älskade den, men jag ville bara få den överstökad. Gav även uppföljaren en chans, men den var om möjligt ännu sämre.

2. En uppföljare. Låt oss säga att du precis har lämnat frisören med en fantastisk ny frisyr och BOOM: kraftigt skyfall, du har aldrig sett sånt regn i hela ditt liv. Vilken uppföljare är du villig att offra som paraply för att skydda dig själv?

Kan jag offra flera? I så fall väljer jag alla himla mellanböcker som existerar i serien En prinsessas dagbok. I början var serien rolig. Och sista boken var rolig. Allt däremellan? Alla mellanböcker med siffror så som 4,25? De kan gärna få sig en regnskur.

3. En klassiker. Låt oss nu säga att du sitter på en föreläsning och din lärare pratar oavbrutet om hur en klassiker förändrade världen, hur den revolutionerade litteraturen och du blir så trött på det att du kastar klassikern rakt i ansiktet på hen, för vet du vad? Den här klassikern är bara idiotisk och är värd all kvarsittning, bara för att du ska få visa hur du känner. Vilken klassiker kastar du?

Den här frågan är lätt, och jag svarar Anne-Franks dagbok. För visst räknas den som en slags klassiker? Jag fick läsa den två gånger under högstadiet tror jag, och tack och lov har jag sluppit den i gymnasiet. Min kompis säger att hon tyckte att den var bra, så det kanske har att göra med att jag just blev tvingad till att läsa den. Hur som helst avskydde jag att läsa i Anne-Franks dagbok och hur ofta hennes bror badade.

4. Sämsta boken i ditt liv! Du hänger i biblioteket när BAM! Global uppvärmning råder plötsligt och världen utanför har plötsligt blivit frusen ödemark. Du är fångad och din enda chans att överleva är att elda böcker. Vilken bok springer du först till, som du skulle bränna upp utan att känna någon ånger?

Det lär behövas en stor brasa, visst? Jag svarar Fallen. House of Night. Legacies. Me & Earl & the Dying Girl. Mirakel. French Kiss. Helena, Starcrossed. The Secret Circle.

Jag TAG:ar alla mina bloggläsare!

Om fyra kortisar

Tonio Kröger av nobelpristagaren Thomas Mann är en kort bok som jag läste på tyska för skolan. Boken skildrar Tonio Krögers liv, och hur det är att vara konstnär. Typ. Författaren hade ett fantastiskt språk, men jag hade svårt att tänka på det eftersom jag mest satt och slog upp ord för att försöka förstå. Handlingen var okej de första två kapitlena där vi fick följa Tonio när han var i skolåldern, och han berättade om sin vänskap med Hans Hansen och kärleksintresset Ingeborg. Sen plötsligt blev det ett tidshopp, och Tonio var visst vuxen, och konstnär. Han hade en lång monolog inför sin väninna, sen reste han till Danmark och var olycklig. Sen var den slut. Kanske den här boken har något djupare budskap, men jag tyckte mest att den var tråkig. Klarar inte heller av karaktärer som bara gnäller, som Tonio som är så pretantiös och klagar på livet som konstnär och hur han har hamnat utanför samhället och.... nä. Not my piece of cake.

 

På mina ensamma håltimmar brukar jag ibland gå till biblioteket för att fördriva tiden. De senaste gångerna har jag plockat upp seriealbum från Nanna Johansson. Mig blir du snart kär i och Fulheten är de som jag har läst, och de är rätt underhållande. Ibland tycker jag att hon beskriver saker riktigt spot-on och jag kan inte sluta skratta, men ibland känns det bara mjää och lite krystat. Har ni inte läst något av Nanna Johansson tycker jag att ni ska prova. Hon är rätt rolig, för det mesta, och poängerna som hon vill förmedla är bra. Jag tycker att hennes böcker är OK, lagom för stunden, men ingenting som jag rekommenderar något särskilt.

 

Shaun Tan läser jag också gärna på håltimmarna, om böckerna finns inne. Jag har nu läst fyra av hans böcker, men känner mig fortfarande lite osmart eftersom det känns som att jag aldrig "fattar grejen". Men det kanske är så det ska vara? Hur som helst, Lost & Found är, precis som Tans alla andra böcker, otroligt fint ritad och helt makalöst fantasifull. Den här boken innehöll tre berättelser, och alla är så fint tecknade att jag gärna skulle vilja försvinna in i Tans surreala landskap. Har du inte läst något av Tan förut har du en underbar upplevelse framför dig. Den här är min favorit av de jag har läst.

Homecoming queen - Moa Herngren

Att få åka bort ett år som utbytesstudent är något som många drömmer om. Uppleva världen från nya hörn, skaffa nya vänner och möta andra kulturer lockar, men vad händer om det där året på andra sidan jordklotet inte blir så bra som drömmen? Välkommen till Moa Herngrens ungdomsroman Homecoming Queen.

My Everts ser fram emot sitt år i USA. Samtidigt som hon ska ha så roligt tänker hon utnyttja chansen att prova på att vara en annan person - en person utan det där monstret inom sig. I USA kan hon starta från början. Men allt är inte sådär underbart, när hon landar hos Mom i Owensville. Här förväntas alla gå i kyrkan och be till gud. Svarta och vita ska helst inte beblandas, och My måste byta namn till Tessie för att passa in. Och passa in vill ju My. Men till vilken grad? Hur länge går det att stå ut och acceptera värderingar utan att säga ifrån?

Jag har inte läst många "utbytesstudent-böcker", men Homecoming queen fångade mitt intresse direkt, med den lite udda infallsvinkeln. Ett utlandsår som inte är helt perfekt, och då också andra problem än kärleksbekymmer. Att läsa om Mys tillvaro med den extremt konservativa Mom var riktigt obehagligt ibland. Hela situationen som skildrades kändes så absurd, och jag tycker att författaren gjorde det riktigt bra att visa hur förvirrad My kände sig vid kulturkrocken. Jag gillade hennes dilemma kring huruvida hon skulle härda ut eller inte, för hon kände sig skyldig att ha ett bra år i USA. Mamma och pappa hade ju lagt ner så mycket pengar. Ändå går inte allt som hon önskar. Skildringen hos Mom och alla konservativa värderingar som My tvingas möta gjorde mig nästan illamående...

 

Jag tyckte tyvärr att boken spårade rätt rejält mot slutet. En bit in i boken svänger handlingen radikalt, och det händer en hel del grejer som visst kan vara möjliga... men de kändes på något sätt lite malplacerade i den här boken. Det kändes som att författaren helt ändrade vilken slags historia hon ville berätta. Dessutom hade jag också svårt att sympatisera med My eftersom hon gjorde en del riktigt korkade beslut, och jag tappade respekten för henne. Självklart behöver jag inte gilla alla karaktärer, men nu kändes det mer som att jag satt och suckade och himlade med ögonen åt allt hon sysslade med (speciellt i andra delen av boken). Slutet kändes också väldigt, väldigt abrupt - och återigen: det är ju absolut möjligt att detta kan hända på ett utbytesår. Författaren säger ju sig basera det på sitt eget utbytesår. Men som bok så var det alldeles för abrupt och lite omotiverat för min smak. Det kändes som att jag läste tre olika böcker.

 

Jag tyckte om idén med Homecoming queen, och jag gillade Mys tankar och dilemman i början. Det fanns mycket att fundera kring. Sedan tyckte jag tyvärr att boken spårade ur, och det blev för osammanhängande för min smak. Jag gillar dock skarpt att den här skiljer sig så mycket från vanliga svenska ungdomsböcker, den hade inte alls dessa mellanmjölkskänslor som är så vanliga hos huvudkaraktärerna annars. Här var det rätt på, svart på vitt, och det kändes verkligen trovärdigt. Jag rekommenderar den verkligen för er som gillar lite annorlunda böcker.

 

 

Höga förväntningar

5 såna där böcker där jag har så höga förväntningar att jag nästan inte vågar läsa dem på grund av risken att bli besviken.

Alla har väl läst Jellicoe Road vid det här laget? Nej, inte jag. Trots att jag har ägt boken mer än ett år. Jag började faktiskt på den förra sommaren, men kom bara 20 sidor innan jag bestämde mig för att lägga ner den igen. Tiden var inte rätt bara, och den har inte varit det sedan dess. Nu går jag och drar på den och låtsas att jag älskar den fastän jag inte har läst den.

Är det lagligt att kalla sig boknörd utan att ha läst Pride and Prejudice? Jag gör det. Men den här har jag velat läsa så galet länge och det blir bara pinsamt när jag ska förklara varför jag inte har läst den än. Jag är helt övertygad om att det är en alldeles fantastisk kärlekshistoria - jag menar, jag känner ju till historien! Men boken, den då? Tänk om den inte är sådär bra som jag vill att den ska vara?

Jag har faktiskt inte sett en enda person som inte tyckte om den här boken. Alla jag har pratat med hyllar den. Den ligger högt upp på topplistor. En "framtida klassiker". Mina vänner älskar den. Men jag? Nope. Jag har inte läst den. Jag går runt och tipsar andra om den, men själv är jag lite rädd för den här bokens vackra rykte. Boken har stått på att-läsa-listan för länge, och aldrig hamnat i mina händer.

Jag skulle tipsa om bra dystopier, och självklart klassade sig Unwind in på listan utan att jag har läst den. Varför? Jo, för att jag är alldeles övertygad om att den här boken är helt fantastisk. Vart jag har fått den uppfattningen ifrån vet jag ärligt talat inte. Det är något med den som gör att jag tror så mycket om den. Dystopiidén. Omslaget. Goodreadsbetyget. Jag lånade hem den från biblioteket för några veckor sen, men den förblev orörd tills återlämningen. Tiden verkar inte inne för denna heller.

Det här är kanske den bok som folk höjer mest på ögonbrynen åt när de får veta att jag som boknörd inte har läst. Ungefär alla jag känner har läst och älskar Boktjuven. Till och med de vänner jag har som inte läser särskilt mycket rekommenderar Boktjuven. Jag har ägt den alldeles för länge utan att läsa den. Jag VET att den här boken är bra (åtminstone känns det så...).

Så nu var det dags att komma på någon bra slutkläm för det här inlägget.

Jag kan inte komma på något fyndigt,

men en åtgärd kanske vore på sin plats?

Med risk att jag får äta upp min hatt ála Cornelius Fudge lovar jag att jag innan slutet av sommarlovet ska ha läst ut alla de här fem böckerna!

Vilka böcker har ni alldeles för höga förväntningar på?

Brukar höga förväntningar göra er besvikna?